skogs som anläggs genom kulturföryngring för att förbättra föryngringsbetingelserna eller planttillväxten för den efterföljande föryngringen som är tänkt att bilda det ekonomiska produktionsbeståndet. Föryngringsproblem som kan behandlas med hjälp av förkultur är bl.a. frost och riklig gräsväxt. Vid plantering av bok kan en förkultur av lärk alternativt poppel anläggas. Dessa trädslag klarar gräs och frost relativt bra och bildar snabbt en lågskärm som skuggar bort gräset och minskar frostrisken genom återreflektion av markvärme. Bokplantor kan sedan planteras med bättre förutsättningar under denna förkultur. Förkulturen kommer då att minska kravet på bokplantornas förband, eftersom plantornas kvalitetsutveckling gynnas av lagom beskuggning och därför åtminstone delvis ersätter kvalitetsdaning genom ett tätt förband. Därigenom minskar även föryngringskostnaden. Andra problem som kan tänkas åtgärdas eller reduceras med förkultur är markvattenöverskott genom förkulturens evapotranspirtion och beskogning av naken mineraljord i grustag eller fyllnadstippar genom en förkultur med kvävefixerande gråal.
I vidgad bemärkelse kan förkultur även avse mer eller mindre avsiktligt planerad självföryngring, vilket då är vanligaste exemplet på förkultur när fuktiga eller frostlänta marker på naturlig väg efter en trakthuggning (eller efter brand) beskogas av frösådd björk eller via stubbskott. När den nya björkskogen utvecklat en struktur som ger en gynnsam föryngringsmiljö, etablerar sig gran naturligt som underbestånd. Förfarandet kan vara planerat med hjälp av ställda fröbjörkar och efterföljande granplantering, men oftast är det en spontan växtsuccession om aktiv föryngring uteblivit eller misslyckats. Metoden bygger på den naturliga dynamiken i orörda granskogar som nått sitt klimaxstadium, och har utvecklats och systematiserats i den s.k. Kronobergsmetoden.
I vid mening behöver inte förkultur vid skoglig föryngring begränsas till träd. Exempel på förkultur med andra växter är förkultur av spannmål för markberedning och reduktion av konkurerande ogräs för efterföljande ekplantering eller potatisodling med samma syfte vid naturlig föryngring av björk. Kvävefixerande lupiner har använts som förkultur för att förbättra kvävestatus i kvävefattiga marker. Jfr lågskärm. Se även evapotranspiration, kvalitetsdaning, kväve.
Skogsencyklopedin