det att en förut öppen mark blir alltmer beväxt med buskar av olika slag, ofta p.g.a. att någon form av hävd upphört, t.ex. slåtterängar, betad hagmark, fodermarker. Förbuskningen övergår ofta att utvecklas till skog i senare successionsstadier. Sådana igenväxande marker har en mycket hög biodiversitet. Se kulturmiljövård, naturvård.
Skogsencyklopedin