tolkning och analys av information i flygbilder. Flygbildens stora värde som informationskälla är främst kopplingen mellan översiktlighet och detaljrikedom. För att fullt ut utnyttja informationen i flygbilderna bör bildtolkning ske understereobetraktning. Varje flygfotografering är på sitt sätt unik. Det är därför av stort värde att göra fältbesök i inledningen av ett bildtolkningsarbete. Lokalkännedom är givetvis en fördel. Vid bildtolkning i svartvita bilder (SV) kan man urskilja en del generella karaktärsdrag i återgivningen av olika inslag i naturen enligt nedan. Numer är IR-färgbilder (IRF) vanligast vid bildtolkning. Se även stereobetraktning.
Boniteten är svårt att bedöma direkt med hjälp av flygbilder. Topografin och markvegetationen (som kan bedömas i IRF) ger dock vägledning. Höjd, ålder och bonitet är beroende av varandra. Höjden kan mätas, ålder förutsätts vara känd eller kan i viss mån bedömas genom sambandet mellan höjd, bonitet och ålder.
Markförhållanden: Blottad mineraljord återges i bilden mycket ljus, medan ren mulljord blir mörkare. Fuktighetsförhållandena spelar in. Fuktig jord tecknas mörkare än torr. Utvuxen gräs- och starrvegetation, som börjat gulna tecknas ljus i SV-bilden och vit-blåvit i IRF (särskilt fjolårsgräs) medan grön vegetation vanligen blir mörkare i SV- och röd i IRF-bilden, späda löv kan dock bli mycket ljusa. Risvegetation återges ganska mörk i SV-bilder och rödbrun-brun i IRF, särskilt om det är fråga om ljung. Lavtäckta områden blir vanligen ljusa. Myrmark är oftast lätt att särskilja när den inte är tätt skogbevuxen. Myr brukar ha en mer homogen struktur. Även skogsmark brukar vara lätt att särskilja. Beståndsgränser kan i allmänhet dras med ganska stor säkerhet på flygbilden. Hygge kan skiljas från myr genom olika struktur och läge och i IRF är vanligen färgen olika. Ris, toppar, stenar, körvägar och en småkuperad yta ger hygget en mera heterogen ytstruktur. Bergimpedimenten känner man vanligen lätt igen på dess speciella topografi med sprickbildningar. De i vårt land vanligaste bergarterna gnejs och granit får en relativt ljus gråton eller färg. P.g.a. lavvegetation återges även berghällar med mörka basiska bergarter vanligen i ljus ton.
Slutenheten kan man vanligen bedöma med tillfredsställande noggrannhet med hjälp av flygbilden tack vare att man har god överblick över beståndet och ser hur slutenheten varierar och om det finns stora luckor. Det gäller dock att lära sig hur en på marken bedömd slutenhet ter sig i flygbilden i olika fall. I olikåldriga bestånd, där höjden varierar mycket, är slutenheten svårbestämd.
Trädhöjden på enskilda träd och bestånd kan mätas i flygbilder under förutsättning att både marken och trädtopparna framträder i bilden. Vanligen är det svårigheten att se mark och trädtoppar tydligt som begränsar noggrannheten i höjdmätningen. För att höjdmätning i bilder ska vara rationell krävs mera avancerade stereoinstrument än spegelstereoskop och mätmikrometer. Vana stereooperatörer kan vanligen uppskatta höjden med en noggrannhet av c:a ± 1 m.
Trädslag: Gran återges oftast mörkast av trädslagen. Ett granbestånd har i höjdled ett ojämnt krontak med spetsiga kronor och återges med något ojämn gråton. I stora bildskalor framträder den stjärnformiga kronformen hos äldre träd. Gran ger också de mörkaste skuggorna. Tall blir oftast något ljusare än gran. Ett tallbestånd har ett jämnare krontak än gran- och blandbestånd. I äldre skog får tall mera avrundad kronform än gran. Tallbestånd släpper igenom mer ljus till marken och ger även därigenom ett ljusare intryck. Ungskog av tall kan ofta – men inte alltid – skiljas från gran genom att den ger ett »mjukare«, diffusare intryck än granungskogen, som blir »taggigare«. I IRF-bilder kan man ibland även få färgskillnader. Löv framträder vanligen ljusast i flygbilden, men skillnaden i gråton kan ibland vara så liten att andra kriterier måste utnyttjas för att särskilja trädslagen. I IRF-bilder blir lövträd normalt klart röda medan barrskog får mörkare färgtoner med mera blåa eller bruna inslag. Ett lövbestånd har vanligen ett mycket jämnt kompakt krontak, ofta med bulliga kronor. Enstaka lövträd kan vara svåra att skilja från tall i SV-bilder men kan vanligen särskiljas i IRF.
Virkesförrådet per ha kan bedömas med hjälp av en tabell eller funktion framställd efter höjd och slutenhet. Referensytor med känd slutenhet förbättrar bedömningen. Bestånd som medför svårigheter att bestämma höjd eller slutenhet kan ge stora fel på uppskattningen av virkesförrådet.
Ålder: Skogens utvecklingsgrad (ålder, huggningsklass) kan åtminstone i stora drag bedömas med hjälp av flygbilder. Man stöder sig därvid främst på skogens höjd, bonitet, mönstret eller strukturen i bilden, trädkronornas utveckling o.d. (se även fjärranalys). Se även ir–färgbild.
Sträckmätning i flygbild kan inte göras direkt i flygbilder utan att vissa villkor är uppfyllda. Villkoren är att flygbildens skala är tillräckligt noggrant bestämd, att området i fråga är plant eller beläget nära bildcentrum och att fotograferingsriktningen är i det närmaste lodrät. Med fotogrammetriska instrument eller i ortofoton kan dock både sträckor och arealer mätas. Se även stereoinstrument, ortofoto.
Skogsencyklopedin