förhållandet att växttäckets artsammansättning undergår ständiga förändringar i både tid och rum. Vid slutavverkning av skog sker hastiga och genomgripande förändringar, vilka vanligen inte benämnes floraförändringar. I stället avses vanligen långsiktiga, successiva och tämligen likformiga förändringar över stora områden. Floraförändringar kan ha naturliga orsaker såsom att populationer av olika arter påverkar varandra eller bero på kolonisation och spridning. Floraförändringarna präglas av arternas konkurrensförmåga och förmåga att tillgodogöra sig ljus, vatten och näring när omständigheterna ändras.
Luftföroreningar och förändrad markanvändning är en av de viktigaste orsakerna till floraförändringar i Sverige. Markförsurningen försämrar betingelserna för växter som föredrar eller kräver relativt högt pH-värde i marken. Ett stort antal ljuskrävande ängsarter trängs tillbaka när slåtter- eller betesmark växer igen eller planteras med skog. Floraförändringar i den sydsvenska lövskogen pågår delvis p.g.a. ändrade markkemiska förhållanden och ändrade skogsbruksmetoder. Många lavar har blivit sällsyntare eller försvunnit helt från stora områden i Sverige under 1900-talet. Orsakerna till detta antas vara ökade luftföroreningar, skogsgödsling eller avverkning av gamla trädbestånd. Se biologisk mångfald.
Skogsencyklopedin