samlingsnamn för hormonämnen som haft stor användning i preparat för bekämpning av ogräs eller annan oönskad vegetation inom t.ex. skogsbruket samt längs kraftledningsgator, vägar och järnvägar. Fenoxisyrorna har komplicerade effekter på växter som reagerar olika beroende på art. Årsskott kan t.ex. få ett slingrande växtsätt, ofta i förening med abnorm bladbildning. Vissa arter är däremot motståndskraftiga mot medlet.
Inom skogsbruket användes fenoxisyrorna främst vid restaureringen av stora arealer restskogar i norra Sverige samt för bekämpning av lövsly. Som mest användes det på 100 000 hektar om året inom skogsbruket och mycket större arealer i jordbruket. Under 1970-talet utbröt den s.k. hormoslyrdebatten som främst handlade om skogsbrukets användning av medlen genom flygbesprutning. Undersökningar visade förhöjd förekomst av tumörer hos personer som arbetat med fenoxisyror. Framför allt misstänktes varianten 2,4,5-T, vilken förbjöds 1977. Andra undersökningar kunde inte bekräfta någon ökad risk för cancer. Den häftiga debatten fortsatte och ledde till politiska ställningstaganden mot användning av både fenoxisyror och andra herbicider för bekämpning av lövsly. 1980 föreslog en av riksdagen tillsatt kommitté att kommunfullmäktige skulle kunna förbjuda spridning av bekämpningsmedel mot lövsly på skogsmark som var känslig ur miljövårds- och friluftssynpunkt. Över annan skogsmark skulle tillstånd från skogsvårdsstyrelse krävas. Den interimistiska lag som riksdagen antog i maj 1980 förändrades flera gånger. Lagen har resulterat i att kemisk lövslybekämpning nästan helt upphört inom skogsbruket. Sedermera har Kemikalieinspektionen dragit in registreringen av alla fenoxisyrepreparat avsedda för behandling av lövsly. Från och med 1992 får inga sådana preparat användas för detta ändamål. Bestämmelserna om användning av kemiska bekämpningsmedel på skogsmark regleras i dag av miljöbalken. Jfr hormoslyr.
Skogsencyklopedin