skogsavverkningsmaskin som fäller träd och oftast dessutom utför ytterligare ett arbetsmoment. Maskintypen utvecklades under senare delen av 1960-talet genom att ett fälldon monterades på en basmaskin, eller vanligare på en kran. Fälldonet hade en hydrauliskt driven sågkedja alternativt klipp. Sågen visade sig ge minst kapsprickor och blev dominerande. Klippdonet har dock funnit sin användning vid fällning av klena träd för skogsbränsleändamål.
Genom att kombinera fällningsfunktionen med ytterligare någon arbetsfunktion ökades maskinens användbarhet. När fälldonet kompletterades med en grip fick man en fällare–läggare som kunde lägga trädet på lämplig plats och i ett särskilt fällningsmönster för vidare hantering. Utrustades basmaskinen även med en klämbanke erhölls en fällare–lunnare som kunde transportera ut träden direkt efter fällning (helträdsmetod). Under 70-talet utrustades basmaskiner med mataranordning och kvistdon och vi fick fällare–kvistare (s.k. processorer) och, om även ett don för kapning anbringades, fällare–kvistare–kapare (skördare). En maskin där matnings-, kvistnings- och kapningsdonen monterats i själva fälldonet kallas engreppsskördare, vilket är den idag totalt dominerande maskintypen. Sitter donen däremot monterade på basmaskinens chassi benämns den tvågreppsskördare. Under maskintypens utveckling förekom att de betjänades av två man. Numera är maskinerna undantagslöst enmansbetjänade. För träddelsavverkning förekommer fällare-kapare. Även fällare-skotare förekommer.
Skogsencyklopedin