skydd i olika form för häckningsplatser och fågelbiotoper samt åtgärder för att aktivt skydda sårbara arter. Internationella fågelskyddsrådet (International Council for Bird Preservation, ICBP) informerar och hjälper till med fågelskydd på internationell nivå. Fågelskydd ingår i Ramsarkonventionen 1971 om våtmarker, Washingtonkonventionen (CITES) 1975 om handeln med utrotningshotade djur och växter, Bonnkonventionen 1979 om skydd för flyttande, vilda arter och Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö.
Fågelskydd bedrivs genom avsättande av fågelskyddsområden, förbud mot jakt och äggtäkt, direkt skydd genom övervakning av häckningsplatser, t.ex. projekt Fågelvakten.
Den enklaste formen av hänsyn är att skydda boträd och spelplatser. Boträd för rovfåglar är lätta att upptäcka och ska inte avverkas. Runt boträdet måste en skyddszon lämnas, om boplatsen ska kunna fungera. Hålträd är också lätta att upptäcka. Flera arter, t.ex. ugglor, fladdermöss och mård, är beroende av gamla bohål. Vid all avverkning är det av högsta vikt att låta dessa stå kvar. För att inte störa sällsynta eller hotade fåglar under häckningstiden, måste skogsarbete i närheten av kända boplatser och fågellokaler undvikas. Häckningsperioden inträffar normalt mellan början av mars till slutet av juli. Den störningskänsliga perioden för havs- och kungsörn startar redan vid årsskiftet och upphör i slutet av juli. I Norrland förskjuts perioden med en månad. Bivråk är störningskänslig från början av mars till sista augusti i hela landet. Under rovfåglarnas störningskänsliga period får skogsarbete inte utföras inom 200 m från boträdet. För vissa arter, såsom örnar, berguv och falkar, behöver upp till 1 km undantas från åtgärder.
Skogsencyklopedin