benämning på trädslag eller andra växter som har möjlighet att existera i ett område trots att de inte har invandrat på egen hand. Efter inlandsisen har endast ett begränsat antal trädslag hittat fram till Sverige av egen kraft. Det finns därför fler än våra inhemska arter som kan växa bra i landet. En del arter – t.ex. sibirisk lärk, silvergran och serbisk gran – fanns i Sverige före den senaste istiden men återinvandrade inte, de är därmed inte exoter. Jfr införd art, främmande art.
Import av främmande trädslag för skogsodling, åtminstone i större skala och speciellt om det kommer från en annan kontinent, kan medföra en del risker. En bra ungdomstillväxt kan följas av skador vid högre ålder, patogener kan följa med eller ges möjlighet att etablera sig och sedan slå ut inhemska arter.
Exoter i form av tallar, eukalyptusar, acacior, m.fl. utgör emellertid idag grunden för skogsbruk i länder som Australien Nya Zealand, mycket av sydostasien och nästan hela Sydameika. De står för en mycket betydande del av världsproduktionen av ved och fiber.
Främmande trädslag, t.ex. contortatall och hybridlärk, har i flera fall visat på en tillväxt som överstiger de inhemska trädslagen i Sverige och de kan därmed bidra till att öka tillgången på virke. För att minska de eventuella riskerna genomförs kontrollerad förädling och testning innan materialet kan rekommenderas för användning. Import av frö och plant av icke inhemska trädslag är underställd kontroll av Skogsstyrelsen. Det är oklart hur de främmande trädslagen påverkar den flora och fauna som är anpassade till den svenska skogsmiljön. De bör enligt förslag från Skogsstyrelsen inte planteras närmare naturreservat än 1 km så att reservatets ursprungliga vegetation inte påverkas av självsådd.
Enligt skogsvårdslagen bör exoter endast användas med försiktighet och i begränsad omfattning som skogsodlingsmaterial. Skogsmarkens ägare skall i förväg anmäla om skogsodlingsarealen överstiger 0,5 ha.
Skogsencyklopedin