avverkning genom att det gamla beståndet avvecklas en liten bit i taget. I äldre svensk litteratur talas det framförallt om två former: Luckhuggning innebär att det slutavverkningsmogna beståndet avverkas i etapper under 15–40 år. Vid första avverkningen öppnas ett antal runda eller ovala luckor i beståndet. I takt med att föryngring infinner sig i luckorna utvidgas dessa tills hela det gamla beståndet avverkats. Kanthuggning innebär att långsträckta, 5–30 m breda och parallella bälten avverkas igenom beståndet. Dessa breddas sedan åt ena eller båda hållen, tills hela beståndet avverkats. Jämfört med luckhuggning ger kanthuggning en mer strikt form och placering av ”luckorna”, vilket gör att man får bättre kontroll över föryngringsprocessen. Varken luck- eller kanthuggning har egentligen förekommit i svenskt skogsbruk sedan 1940-talet mer än i försöks- eller demonstrationssyfte.
Skogsencyklopedin