(1) ingrepp i form av röjning eller gallring i bestånd för att skapa tillväxtutrymme för huvudstammar eller huvudplantor genom att intillstående träd respektive plantor avlägsnas. Jfr friställning.
– (2) den vanligaste formen av röjning och som innebär att de gynnade stammarna ställs i ett någorlunda regelbundet förband för att skapa ett bestånd av jämnt fördelade och ungefär lika stora träd. Enkelställning som utförs då träden är under 1,3 m kallas plantröjning och ungskogsröjning då träden är högre än 1,3m. Vanligen sker enkelställningen när träden är 2–6 m höga.
– (3) åtgärd vid sådd och naturlig föryngring som innebär friställning av en utvald planta bland flera på samma plats. En vanlig rekommendation är att röja till 1 m förband när beståndets medelhöjd är c:a 1 meter. Den allmänna principen är att förväxande och skadade plantor röjs bort i första hand. Enkelställning kan utföras året runt utom i norra Sverige på lokaler med risk för angrepp av snöskytte. Där bör enkelställning utföras tidigt på våren och fram till försommaren. Enkelställning utgör här ofta första steget i en tvåstegsröjning.
– (4) borttagande av extra planta i en torvklump hos en täckrotsplanta innan den kommer i jorden. Denna form av enkelställning behövs sällan idag eftersom enkelkornssådd i plantbehållarna är regel.
Skogsencyklopedin