typ av mykorrhiza där hyferna även växer in i rötternas celler (intracellulärt). Endomykorrhiza är inte synlig makroskopiskt. Det finns tre huvudtyper av endomykorrhiza.
Arbuskulär mykorrhiza (AM) är den mest ursprungliga och utbredda typen av alla mykorrhizatyper. Den kallades tidigare vesikulär-arbuskulär mykorrhiza, som förkortades till VA-mykorrhiza. Den förekommer hos de allra flesta örter, inklusive våra kulturväxter, och är den huvudsakliga mykorrhizatypen i t.ex. tropisk regnskog, gräsekosystem och tempererad lövskog, bl.a. hos alm och ask. Arbuskulära mykorrhizasvampar är asexuella och bildar inga fruktkoppar. Globalt är drygt 200 arter kända.
Ericoid mykorrhiza (ljungmykorrhiza) finns hos ljungväxter, t.ex. blåbär, lingon och ljung. De svampar som bildar ljungmykorrhiza bildar oftast inga fruktkroppar, är asexuella eller sporsäcksvampar med små fruktkroppar.
Orkidemykorrhiza bildas hos orkideer främst av basidiesvampar och är förutom en mutualistisk symbios också en förutsättning för att orkideernas frön skall gro och utvecklas. Även tallört och pyrolarter bildar typer av endomykorrhiza. Jfr ektomykorrhiza.
Skogsencyklopedin