allmän benämning på företeelsen att ekar dör i stor mängd inom ett visst område. Under 1990-talet dog många ekar i Sverige och i Nord- och Centraleuropa. Två torra somrar 1982 och i synnerhet 1983 innebar stress för bl.a. ekar. Det kan ha haft betydelse för de skador som uppkom efter de mycket kalla vintrarna, 1984/85, 1985/86 och 1986/87. Hela Nordeuropa drabbades och i hela regionen synkronoserades omfattande ekdöd. 1987 började ekar dö i sydligaste Sverige bl.a. 15 % av ekarna i ett 40-årigt bestånd i Skåne, troligen genom att extrem tjäle frysskadat delar av rotsystemen, men också med omfattande frostskador på stammarna. Detta försvårade bildningen av de nya kärl som bildas på våren för att vattenupptagningen ska fungera i detta bandporiga trädslag. I ekens hela utbrednningsområde dog under de närmaste 10 åren många ekar med frostskador på stammarna, men troligen som regel inte frysskador på rötterna, eftersom vintrarna längre norrut var mycket snörika. Varma vintrar och vissa år torrt vår- eller sommarväder innebar ytterligare ansträngd vattenförsörjning. Kalätning av insekter t.ex. ekvecklare, lindmätare eller frostfjäril kan medverka till ytterligare försvagning hos träden. Sådana angrepp följs ofta av ekmjöldagg. När ekarna dör verkar de oftast vara angripna av honungsskivling i rotsystemet. Detta tyder på att trädet varit utsatt för stress. Svampangreppet har sedan lett till att eken dött. Angrepp av honungsskivling gynnas dessutom av en varm vinter genom att svampen då kan fortsätta att vara aktiv, fastän trädet är i vintervila. Andra sekundära skadegörare på döende ekar är husborre eller bredhalsad varvsfluga. Båda indikerar att träden är mycket försvagade. Ekar dör sällan av en enda orsak, utan det behöver vara flera samverkande faktorer och här beskrivs den vanlligaste sjukdomsutvecklingen i Sverige. Särskilt i fuktigare miljöer kunde Phytophthora-angrepp på rotsystem medverka. Beroende på var trädet växer kan det som började med en frostskada sedan utvecklas olika beroende på omgivningsfaktorerna. Forskning i Tyskland och Frankrike m.fl. länder ligger till grund för antaganden om skadorna också i Sverige. Ekdöd har inträffat flera gånger tidigare och finns belagt i främst Tyskland under t.ex 1910-talet, då också ett flertal av de faktorer som medverkat till de sentida skadorna omnämndes.
Skogsencyklopedin