(1) frystest i plantskolor som gör det möjligt att bestämma plantors härdighet och lagringsbarhet. Genom att mäta jonläckaget från en vävnad kan man få en uppfattning om vävnaden är skadad eller ej. Metoden kan utnyttjas för att fastställa om plantorna är tillräckligt härdiga för långtidslagring i frys. Enligt ett standardförfarande sänker man temperaturen i plantornas skott till -25 °C. Om jonläckaget efter denna frysning är litet anses plantorna vara lagringsbara. Också rötternas skadegrad efter frysning kan fastställas genom att mäta jonläckaget. Även rötterna skall vara tillräckligt härdiga för att klara långtidslagring i frys. Klarar rötterna en temperatur på -5 °C på hösten anses plantorna vara lagringsbara.
– (2) ”fjärranalysmetod” (eddy covariance) att kontinuerligt mäta samtliga kolförrådsförändringar i hela ekosystemet inklusive mark och markvegetation.
– (3) sätt att kartlägga jordartsvariationer i (jordbruk-)mark genom att mäta dess elektriska ledningsförmåga (elektrolytisk konduktans). Vanligen avser jordartsvariationerna lerhalten i matjorden.
Skogsencyklopedin