flygsand som blåst ihop och ansamlats som en liten kulle eller rygg. Dynen är därmed en, visserligen löst sammanhållen, sedimentär avlagring. Dyner är vanliga på stränder med stora mängder sand och i sandöknar. Oftast utbildas dynerna med sin längdriktning tvärs den förhärskande vindriktningen och kallas då transversaldyner, vilka är de vanliga i Sverige. Sträcker de sig längs med vindriktningen kallas de longitudinella dyner. Dyner kan nå ansenliga höjder, den högsta i Sverige är 30 m. Genom att sanden blåser över från vindsidan till läsidan kommer dynen att vandra, vilket kan orsaka stor förödelse, något som kan påskyndas av betning och bränning av beväxta sandmarker innanför det öppna dynfältet. Skyddsskog av tall planteras därför där man befarar dynvandring. Sådan skog brukas med kraftiga restriktioner för avverkning. Gamla dyner kan vara skogklädda med ek eller tall men är mycket näringsfattiga.
Skogsencyklopedin