kombination av masskiner/redskap och metoder för avverkning och uttransport av virke till bilväg. Exempel på drivningssystem:
Motormanuell avverkning, lantbrukstraktor med skogskärra med griplastare (griplastarvagn i dagligt tal): Träden fälls och upparbetas motormanuellt och dras in mot stickväg. Uttransport sker vanligen med en kärra med hydraulisk gripkran och som kopplas till traktor. Systemet är anpassat för självverksammma skogsägare. Beroende på storlek på kombinationen av traktor och kärra lämpar sig systemet för gallring eller hantering av stora träd från små slutavverkningar eller när skärmträd skall avvecklas.
Motormanuell avverkning, lantbrukstraktor med lunningsredskap: Träden fälls och upparbetas motormanuellt utan att kapas. Uttransport sker med traktor som lunnar ut stammarna, varvid kapning sker vid avlägget. Därigenom krävs ingen upplastning på vagn, däremot fordras gott om utrymme på avlägget. Systemet kan användas vid korta transportavstånd (< 500 m), helst vid vinterföre och företrädesvis i slutavverkning eller fröträdsavverkning. Speciellt lämpligt när stolpsortiment skall levereras.
Motormanuell avverkning, lantbrukstraktor med miniprocessor: Träden fälls motormanuellt och dras ut, upparbetas och kapas av miniprocessor (t.ex. Vimek, Hypro, Niab). Uttransport sker med skogskärra. Både processor och kärra kopplas till traktor. Först upparbetas virket och sedan kopplas processorn från, och traktorkärran till traktorn. Systemet är lämpat för första gallring av täta och kvistrika bestånd.
Motormanuell avverkning, häst: Träden fälls och upparbetas motormanuellt. Uttransport sker med hästdragen vagn (”kärra”) eller lunnas ut. Systemet är extra skonsamt mot bestånd och mark och kräver bara smala stickvägar.
Motormanuell avverkning, skotare: Träden fälls och upparbetas motormanuellt och dras in mot stickväg. Uttransport sker med skotare. Det vanligaste systemet i mekaniseringens barndom. Numera ett relativt vanligt system bland självverksamma skogsägare med egen (begagnad) skotare.
Motormanuell avverkning, minilunnare och skotare: Träden fälls och upparbetas motormanuellt. Utdragning till stick- eller basväg sker med bandgående lunnare (t.ex. Järnhästen, Oxen m.fl.) där skotare tar över uttransporten. Minilunnaren kan också vara försedd med en kärra, och benämns då miniskotare. Systemet medger arbete på marker med svag bärighet och längre stickvägsavstånd. Miniskotare kan också användas som upparbetningsbänk i tidiga gallringar. Lämpligt i gallring, blädning och fröträdsavverkning.
Beståndsgående engreppsskördare, skotare: Träden fälls och upparbetas av skördare som i gallring kan arbeta både i beståndet och från stickväg. Uttransport med skotare. Systemet medger mekaniserad gallring även vid långt stickvägsavstånd.
Stickvägsgående engreppsskördare, skotare: Trädent fälls och upparbetas av skördare som arbetar från stickväg. Uttransport med skotare. Systemet har stor flexibilitet, klarar de flesta marker och bestånd och är skogsbrukets standardmetod. Systemet tillämpas i såväl gallring som slutavverkning, där dock maskinerna är större.
Stickvägsgående engreppsskördare med motormanuell fällning, skotare: Fällning och upparbetning sker närmast stickväg av skördare. Träd utanför skördarens räckvidd (mellanzonen) fälls motormanuellt in mot stickvägen varefter de kan upparbetas av skördaren. Uttransport med skotare. Systemet medger långt stickvägsavstånd i gallring.
Tvågreppsskördare, skotare: Träden fälls och upparbetas av tvågreppsskördare. Uttransport med skotare. Systemet har i dagsläget helt och hållet ersatts av engrepsskördare och skotare.
Drivare: En metod som ännu befinner sig i utvecklingsstadiet, men som har förutsättningar att få stor betydelse. Metoden innebär att en enda maskin utför alla moment från fällning till lossning vid avlägg.
Träddelsavverkning: Träden fälls och kapas i c:a 5 m långa delar utan att kvistas. Det sker antingen helt motormanuellt eller genom att kombinera motormanuell fällning med kapning av skotare som har gripsåg. Uttransport sker med skotare. Systemet innebär tillvaratagande av trädets gröndelar som sedan flisas till bränsle vid mottagningsindustri. Systemet var vanligt i Norra Sverige nära industri under 1990-talet. År 2009 har metoden fått en ny betydelse då unga täta bestånd (konfliktbestånd) till viss utsträckning behandlas med en liknande metod. Då fälls träden utan att kvistas med en skördare eller fällare-läggare och skotas till avlägg. Materialet används som skogsbränsle.
Val av drivningssystem för gallring görs efter följande grundprinciper:
Om hög avverkningskapacitet eftersträvas – utnyttja helmekaniserade gallringssystem, t.ex. engreppsskördare och skotare.
Om skonsamhet mot mark och bestånd eftersträvas – välj gallringssystem som medger få genomkörningar, lätta maskiner och långa stickvägsavstånd, t.ex. motormanuell avverkning med minilunnare eller häst.
Om noggrant trädval eftersträvas vid gallring – motormanuell avverkning ger bättre översikt och medger noggrannare trädurval.
Om högt avverkningsnetto eftersträvas – är i första hand beroende av ett högt gallringsuttag, men välj system som har låg avverkningskostnad. Generellt gäller att mekaniserade lösningar är billigast. I bestånd med klen medeldiameter (8–12 cm) utan alltför kvistiga träd (björk och tall) är motormanuell avverkning konkurrenskraftig mot engreppsskördare. Självverksamma har möjlighet att pressa kostnaden ytterligare genom att debitera låg timkostnad på eget motormanuellt arbete. Uttransport med skotare är utan undantag billigast. Där avsättningsmöjligheter finns kan träddelsavverkning höja nettot även vid självverksamhet. (Träddelsavverkning kan dock medföra framtida tillväxtförluster.) Motormanuell avverkning är bra vid låg årlig arbetsinsats. Miniprocessor är något effektivare och billigare, men investeringen kräver att arbetsinsatsen överstiger c:a 2 månader om året. Ett rationellt uttransportalternativ för självverksamma är griplastarvagn som dras med lantbrukstraktor, men investeringen kräver en arbetsinsats på c:a 2–3 månader om året för att bära sig. Övriga uttransportalternativ som minilunnare, häst och vagn med linkran är dyrare. Skotare är billigast, men kräver mycket högt årligt utnyttjande.
Val av drivningssystem för slutavverkning hänger samman med hur drivningsarbetet fördelas mellan säljare och köpare. Rotpostköp och leveransrotköp innebär normalt att köparen sköter drivningsarbetet, medan leveransvirke innebär att markägaren själv sköter hela drivningsarbetet, ibland som självverksam, ibland med inlejd. Följande mål styr valet: Om hög avverkningskapacitet eftersträvas – utnyttja helmekaniserade drivningssystem, t.ex. engreppsskördare och skotare. Om högt avverkningsnetto eftersträvas – utnyttja helmekaniserade system. Moderna avverkningsmaskiner är nästan undantagslöst överlägsna motormanuell avverkning om inte avverkningsvolymen är liten. Om värdefulla specialsortiment ska apteras – vid avverkning i högkvalitativa bestånd finns anledning att överväga motormanuell huggning, åtminstone av just specialsortimenten. Om total självverksamhet eftersträvas – motormanuell avverkning är ett bra alternativ. Vid lite större årlig arbetsinsats kan investering i en småskalig avverkningsmaskin eller transportredskap av något slag (gallringsprocessor, griplastarvagn) vara motiverad. Begagnade skördare utgör så stora investeringar, att de kräver åretrunt-utnyttjande för att bli billigare än motormanuell huggning. Ett rationellt uttransportalternativ för självverksamma är griplastarvagn som dras med traktor, men investeringen kräver en arbetsinsats på c:a 2–3 månader om året för att bära sig. Begagnad skotare är ett alternativ som kräver ett mycket högt årligt utnyttjande för att investeringen ska betala sig.
Skogsencyklopedin