avverkning av flertalet tekniskt användbara träd överstigande viss grovlek eller höjd medan övriga träd lämnas. Som ett försök att garantera uthållighet i avverkningarna, och därigenom förhindra skövling av skogarna, infördes i svensk skogslagstiftning under sent 1800-tal ett förbud (dimensionslagen) mot att avverka träd understigande viss diameter. Tanken var att man på så vis skulle garantera att mindre träd skulle hinna växa klart innan de avverkades. Eftersom ingen hänsyn togs till utgångsbeståndets sammansättning eller trädslagsblandning kunde kvarvarande bestånd se ut nästan hur som helst. Oftast blev resultatet ett luckigt och glest bestånd som gradvis kom att domineras av gran. Produktionsnivån sjönk drastiskt trots att bestånden såg gröna och växtliga ut. De kom därför att kallas ”gröna lögner” och ”kamouflerade hyggen”. Dimensionsavverkning har ofta använts som en första fas när skogsbruk introduceras i områden som inte tidigare berörts av industriellt skogsbruk. Från mitten av 1900-talet har man använt samma princip för att bl.a. försöka reglera avverkningar i tropiska regnskogar. Jfr timmerblädning, höggallring, blädning.
Skogsencyklopedin