metod för att datera trä. Diametertillväxten sker i ett lager mellan bark och stam, kambium. I ett tempererat klimat, som i Sverige, är tillväxten högst under försommaren. Senare bildas allt smalare vedceller och under hösten avstannar tillväxten. Tillväxten beror också på vädret under sommaren. Kalla eller torra somrar ger lägre tillväxt än varma och fuktiga. P.g.a. detta ger de olika åren ett variationsrikt mönster av smalare och bredare årsringar. Eftersom vädret påverkar alla träd på samma sätt blir årsringsmönstret i stort detsamma inom varje klimatområde. Genom att studera likheterna mellan olika träds årsringsmönster kan en datering, cross-dating, göras. Om träden haft någon tid av sin tillväxt gemensam, så att årsringskurvorna överlappar varandra kan man passa ihop årsringsserierna. Det spelar ingen roll om proven kommer från levande eller döda träd, stubbar eller äldre hustimmer. Med hjälp av allt äldre prover kan kronologier skapas. I USA har man ställt samman mer än 8000 år långa tidsserier och i Europa har man nått över 7000 år tillbaka i tiden. Kravet på de trädslag som kan användas är att de tillväxer med en årsring per år och att de reagerar tydligt på variationer i klimatet. Detta begränsar metoden till vissa arter. Tall, ek och gran är mycket användbara för datering. Dendrokronologi har använts i stor utsträckning för att fastställa bl.a. brandhistoriken i de svenska skogarna. Dendrokronologin har också haft betydelse som exakt riktskala för dateringen med radioaktivt kol, C14.
Skogsencyklopedin