(1858–1943) (fullständigt namn Gerard Jacob De Geer af Finspång) svensk geolog och professor vid Stockholms högskola. Han var även liberal politiker och riksdagsledamot samt friherre. De Geer uppmärksammade lervarven och satte dessa i samband med årsavsmältning från inlandsisen. I verket Geochronologia Suecia. Principles (1940) sammanfattade han resultaten av sina egna och sina lärjungars geokronologiska undersökningar. Denna kunskap blev upphovet till lervarvskronologin som tidigt användes för att tidsbestämma inlandsisens recession. De Geer-moräner (årsmoräner) är också en av hans upptäckter. Hans studier av svenska strandlinjer efter istiden var en bekräftelse på tidigare framlagda teorier som satte landhöjningen i samband med istiden.
Gerhard De Geer utnämndes 1885 till statsgeolog. Från 1897 var han verksam som lärare och utnämndes 1904 till professor i geologi vid Stockholms högskola, en befattning han behöll fram till 1924. Åren 1902–1910 var han högskolans rektor. Grundare av Stockholms högskolas geokronologiska institut och dess föreståndare från 1924.
Skogsencyklopedin