metod som förbättrar sammanhållningen av de minsta partiklarna i slitbanan hos en grusväg så att inte vägen ”dammar bort” vid torr väderlek. Dammbindning sker genom att vägsalt (kalciumklorid och magnesiumklorid som drar åt sig luftfuktigheten), lignosulfonat (en biprodukt från pappersmassetillverkningen som fungerar som lim) eller bitumenemulsion, som resulterar i en hård eller mjuk yta (den mjuka innebär att vägen kan hyvlas) sprids på vägen när vägbanan är fuktig eftersom de bindemedel som används kräver en del fukt. I allmänhet räcker det med en saltning eller lutning direkt efter tjällossningen, samt någon gång efter ett högsommarregn.
Skogsencyklopedin