contortatall, contorta

Bild för admin Written by admin On the
(Pinus contorta) en 15–30 m hög snabbväxande tallart med naturligt utbredningsområde utmed den norra delen av nordamerikanska västkusten. Contortatallen förekommer i 4 underarter: P. contorta var. contorta, P. contorta var. bolanderi, P. contorta var. murrayana, P. contorta var. latifolia (klipptall). Den sistnämnda är den som funnit användning i Skandinavien och inplanterades i Europa under 1800-talet. Den började provas i Sverige redan på 1920-talet och började planteras i större skala omkring 1970. Jfr exoter, tallar.
Contortatallen (var. latifolia) är en typisk pionjär med snabb tillväxt i ungdomen. Den kan etableras på de flesta jordar och under hårda klimatiska förhållanden. Barken är tunn, grå, relativt jämn och ger lite skydd vid bränder. Kottarna är asymmetriska och serotinösa. Fröna är vingade. Barren sitter i par, är av varierande längd och har en ljus grön färg. Smaken påminner om citron eller apelsin. I sin ungdom utvecklar contortatallen en vid krona med parvisa barr, något längre än den vanliga tallens. Med åldern blir kronan mer granlik.
I Sverige är den mest känd och använd för hög volymproduktion, men praktiska erfarenheter visar också att contortaplanteringar i kärva höjdlägen har svårt att klara snö- och vindbelastning i vårt maritima klimat. Diskussionen om contotatallens för- och nackdelar pågår och har pågått åtminstone sedan mitten av 1970-talet. Då var ett argument för contortan att dess produktion skulle jämna ut den s.k. virkessvackan som befarades skulle uppkomma i början av 2000-talet. Bland de mest positiva till contortan idag finns representanter för större skogsbolag som ser att contortan har en viktig roll för virkesförsörjningen. Det bedömda odlingsvärdet är en avvägning mellan produktionsfördelar och skaderisk jämfört med inhemska trädslag. Skeptiker pekar då som nu på de generella riskerna med storskalig introduktion av främmande arter som kanske inte tål den nya miljöns skadegörare eller, utan att själv skadas, kan sprida skadegörare som inhemska arter inte klarar. Dessutom finns en oro för att okontrollerad naturlig föryngring och spridning skall skada skyddsvärda miljöer och arter.
Contorta har planterats på 565000 hektar, huvudsakligen i Norrland. Contortaplanteringarna nådde sin höjdpunkt 1985 då nästan 40000 ha planterades, till 90 % på skogsbolagens och kronans mark. År 2009 planterades 6200 ha med contorta, i stort sett allt på skogsbolagens marker.
Lämplig ståndort: Samma som vanlig tall, dvs. torr mark och frisk mark. Skogsvårdslagen reglerar inom vilket område och i vilka höjdlägen contortatall får användas. Lagen reglerar också hur avverkningen skall planeras med hänsyn till andra trädslag. Skogsstyrelsen har förordnat att contorta inte får planteras i södra Sverige och endast i viss utsträckning i övriga delar av landet.
Skador: Ganska snart efter introduktionen upptäcktes att arten var resistent mot knäckesjukan men att den hade viss bristande härdighet mot klimatet i nordligaste Sverige. Det senare har sekundärt medfört angrepp av Gremmeniella abietina (knopp- och grentorka på tall). Den visade sig också vara känslig för vind, snötryck och sorkangrepp. Generellt förefaller contortaplanteringar vara mindre skadade än tallplanteringar i motsvarande områden. De härdigaste provenisenserna för svenska förhållanden kommer från inre British Columbia och Yukon.
Skötsel: Som vanlig tall, men med kortare omloppstid.
Föryngring: Contortatallen antogs länge kunna föryngras enbart genom plantering eftersom kottarna har svårt att klänga i vårt klimat. Naturlig fröklängning i stor skala har antagits kräva skogsbrand eftersom kottarna är serotina och släpper fröna efter upphettning. Det har emellertid visat sig att arten kan självföryngra sig även i vårt klimat. Den är också lämplig för skogssådd eftersom plantbildningen ofta blir hög och etableringen sker snabbt. Genom att så contorta kan täta bestånd med hög arealproduktion skapas och en del av stabilitetsproblemen som visats efter plantering undvikas.
Kvalitet: Samma egenskaper som tall, dvs. kvistkvalitet uppstår inte med gängse planteringsförband. Genom sådd ges förutsättningar för högre timmerkvalitet. Alternativ är stamkvistning eller trängselverkan från andra trädslag. Generellt sämre kvalitet i södra Sverige och på goda boniteter. Gremeniellaangrepp föröder sågkvaliteten.
Stamkvistning: Contorta stamkvistas enkigt samma principer som för vanlig tall och inriktas på 500–800 stammar per hektar, den högre siffran avser god bonitet. Det motsvarar 3,5–4 m mellan kvistade stammar. Även om motståndskraften mot röta är hög, finns ändå risk för skada, i första hand av barrträdskräfta som angriper huvudsakligen under hösten. Kvistningen utförs maj–augusti för minsta skaderisk.
Produktion: Nästan 50 % högre volymproduktion än vanlig tall. Merproduktionens omfattning är väl fastlagd idag.
Virkesanvändning: Veden liknar mest svensk gran men har vissa drag av svensk tall. Kärnvedshalten är något större än hos svensk tall. Virket kan användas för en rad olika ändamål. Det är lätt att impregnera, men i Sverige används contorta nästan enbart till pappersmassa. Viss skepsis råder mot sågning av virket, men studier av arten som timmerträd i Sverige antyder att sågat virke har en kvalitet liknande det hos planterad tall.
Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.