avbildning på ett plan av ett föremål genom projektion med räta linjer genom projektionscentrum. Termen används bl.a. inom fotogrammetrin. Exempel på centralprojektion är fotografiska avbildningar av terrängen, ofta en avbildning efter en lodrät eller nästan lodrät axel. En fotografisk bild kan schematiskt tänkas uppbyggd genom att varje detalj i terrängen projicerats med en rät linje genom objektivets brännpunkt. Alla detaljer som ligger efter samma linje genom objektivet avbildas alltså på samma ställe i bildplanet. En trädtopp i bildens ytterkant avbildas således på samma punkt i bilden som en sten som i verkligheten ligger ytterligare en bit ut från bildcentrum. Flygbildens egenskap av centralprojektion medför att höjder förskjuts radiellt från bildcentrum och dalar mot bildcentrum. Förskjutningen är större ju större nivåskillnaderna är och ju längre bort från bildcentrum man kommer. I närheten av bildcentrum är alltså förskjutningarna obetydliga. Dessa lägesförskjutningar yttrar sig också på så sätt att exempelvis en rågång, som ej är riktad mot bildcentrum, avbildas krökt då den passerar en höjd eller dal. Är rågången däremot riktad mot bildcentrum avbildas den rak trots höjder och dalar eftersom förskjutningen då sker i rågångens riktning. Det är viktigt att ha dessa förskjutningar i minnet då det exempelvis gäller att i bilder mäta ett avstånd mellan två punkter. Jfr lägesförskjutning, ortogonalprojektion.
Skogsencyklopedin