(Frangula alnus) en buske eller någon gång småträd med spretigt växtsätt. Kronan ser gles ut och dess grenar och kvistar är långa, slanka och utspärrade med tunna, ovala blad som är helbräddade och kala. Barken är gråaktig men färgar textil gult eller brunt. Den används extraherad i vatten mot kronisk förstoppning och kallas då frangulabark. Veden är vackert rödtonad och har använts till träkol för framställning av krut. Namnet syftar på att växten lätt knäcks med ett brakande ljud eller sprakar när veden brinner. Arten blommar från försommaren och vidare under hela vegetationsperioden med tvåkönade blommor vilka till utseendet är grönvita, små och oansenliga och sitter i kvastar i bladvecken. Frukten är en stenfrukt, som mognar till röd och slutligen svart färg. Brakveden växer på fuktig, näringsfattig mark i skog, strandsnår och alkärr och är tämligen allmän i södra och mellersta Sverige men är sällsynt i norra. I övrigt har arten sin utbredning i Europa, Nordafrika och Nordasien.
Skogsencyklopedin