(1) (Fagus sylvatica) trädart i familjen bokväxter. Boken kan bli 30–40 m hög och har i välskötta bestånd på rätt mark en rak, pelarlik, silvergrå stam med slät bark. Bokens blad är helbräddade eller svagt tandade, äggrunda och i kanterna och på bladnerverna fint silkeshåriga. Bladknopparna, blir ungefär 2 cm långa och är rödbruna, tunna och har en lång spets. Han- respektive honblommor sitter på samma träd. Hanblommorna sitter i huvudlika hängen och honblommorna i tvåblommiga knippen. De senare omsluts av en fyrflikig, skålliknande bildning, som också kommer att omge de två nötterna, bokollonen. Blommorna vindpollineras under blomningen som inträffar i samband med lövsprickningen i maj. Boken börjar blomma i 60-årsåldern och blommar vissa år mycket rikligt, andra år svagt.
Arten uppvisar en mycket stor variation avseende såväl växtsätt som bladform och bladfärg och många former har fått särskilda namn, t.ex. blodbok, pyramidbok, hängbok och vresbok. Boken återfinns i Europa norrut till södra Skandinavien men saknas i Finland. I södra Sverige är den skogbildande och finns allmänt i Skåne, Blekinge och Halland, mindre allmänt i Småland och Bohuslän. Längre mot norr förekommer den sporadiskt. Ända upp i mellersta Norrlands kusttrakter, kan man finna den men då i odlad form. Boken invandrade till Sverige under yngre stenålder till omkring 2500 f.Kr., men fick sin större utbredning först vid övergången till järnåldern omkring 400 f.Kr. Boken är ett stormhärdigt, mycket skuggtåligt sekundärträd, men den är känslig för frost och torka i plantstadiet. Den utvecklar lätt stamklykor.
Lämplig ståndort: Arten har en god tillväxt och föryngras bäst på frisk, fuktig, kalkhaltig, finjordsrik mark (dock inte styv lera) med god tillgång på rörligt markvatten. På näringsfattig mark är det också svårt att få virke av god kvalitet.
Viltskador: Bok betas hårt av vilt och gnagare.Produktion: 4–8 m3sk/ha och år (85–120 år). Producerar mindre än gran och mer än ek.
Föryngring: Speciellt humusformen påverkar föryngringsresultatet. Äldre bestånd bromsar upp markprocesserna så att mår (råhumus) kan bildas på sämre boniteter. Plantorna vill däremot ha mullrik jord som är den mest aktiva formen av humus. Genom kalkning i god tid (10–15 år) före föryngringen kan detta åstadkommas. Naturlig föryngring av bok är huvudmetoden och används egentligen oberoende av ståndortsegenskaper, ofta beroende på att planteringar ofta blir dyra eftersom plantantalet per ha måste vara mycket stort för att erhålla tillräckligt god kvalitet i det framtida beståndet. Vid naturlig föryngring utgår man bäst från ett välslutet bestånd med ringa markvegetation och avvaktar ett gott ollonår (se fröår och fröårsprognos). Goda fröår har under de senaste 30 åren i genomsnitt inträffat vart annat till vart tredje år, men endast undantagsvis har två goda ollonår följt på varandra. Fröfallet sker från oktober till slutet av december. Markberedningen bör vara kraftig och så att mineraljorden friläggs på så stor yta som möjligt eftersom bokplantor är mycket konkurrenskänsliga. Ingreppet görs samma år som fröfallet äger rum och senast i september. Ollonen kan med fördel myllas ner maskinellt med t.ex. harv till 2–5 cm djup direkt efter det att ollonfallet har kulminerat. Skärmträd ställs under vintern varvid antalet skärmträd bestäms utifrån beståndets och ståndortens egenskaper. Skärmen bör ha en grundyta på 15–20 m2. Dess uppgift är primärt att skydda plantorna mot frost och konkurrens från ljuskrävande vegetation, samt sekundärt att skapa en god ljusmiljö utan för mycket direkt solljus på plantorna. Beståndskanterna får till uppgift att skydda plantorna från uttorkande vind och ska därför hållas täta. Skärmen avvecklas under en tioårsperiod eller gärna längre tid med start c:a 5–10 år efter ollonfallet i ett par, tre omgångar med beståndskanterna orörda hela tiden.
Plantering av bok: Metoden används i praktiken bara vid nyanläggning av bokskog och kräver att plantantalet är stort om man vill uppnå rakstammighet. 7000 pl/ha är realistiskt ur kostnadshänseende. Bokplantor kräver någon form av skärmande skydd. Ofta används då amträd, gärna av lärk. Anlägg en förkultur och låt den växa upp till en lågskärm. Markberedning används i den mån det är nödvändigt och möjligt. Plantering under skärm företas gärna vid konvertering från annat trädslag.
Sådd förekommer på tidigare nedlagd jordbruksmark.
Provenienser av bok: Svenska boktyper är som regel goda, särskilt i Kalmar län, västra Blekinge och nordöstra Skåne. I sydvästra Skåne anses den lokala proveniensen vara dålig. Provenienser från Rumänien, Danmark, Polen etc. påstås ge något bättre produktion, men belägg saknas för detta och risken för kvalitetsskador ökar eftersom härdigheten är sämre. Import bör därför undvikas.
Bokfrö samlas på marken eller i tältduk efter naturligt fall. Först faller de dåliga ollonen. Kontrollera ollonens kvalitet med kniv – moget ollon är ljusbrunt. Behandlingen är densamma som för ekollon. Lagring över vinter sker i fuktig källare (80 % luftfuktighet), vid 2–5 °C. Sjunker vattenhalten i ollonet under 20 % måste de fuktas. Skall ollonen lagras upp till 3 år bör de torkas till 8–10% vattenhalt vid 20 °C i som mest 10 cm tjocka skikt och förvaras i slutna kärl vid -5 till -10 °C. Före sådden stratifieras ollonen i 50–100 dagar i fuktig torv vid 2–5 °C. Sådd görs så fort ollonen börjar gro.
Röjning sker gärna i flera steg där man utnyttjar konkurrensen mellan plantorna för kvalitetsdaningen. Första ingreppet görs i samband med skärmträdens avveckling. Vid de första ingreppen tas de träd bort som hämmar beståndets kvalitetsutveckling. Därefter gynnas utvecklingsbara stammar av god kvalitet. Alternativt kan man, genom att utnyttja bokens förmåga till skiktning och självgallring, göra upprepade svaga ingrepp med syfte att enbart avlägsna skadade och förväxande individer tills beståndet är gallringsbart. En viss utglesning av beståndet kan då vara nödvändig för att friställa och stabilisera utvecklingsbara stammar. Gatröjning är en metod där 1,5–2 m breda gator röjs i beståndet och 0,5–1 m breda strängar av den 1–1,5 m höga bokföryngringen lämnas. Detta skapar åtkomlighet i beståndet. Fortsättningsvis görs selektiv röjning fram till gallringsbar ålder. Vid röjning bör inte plantorna röjas till förband à la tall och gran, eftersom boken lätt förlorar sin rakstammighet och gärna bildar klykor. Dessutom är det inte säkert att dimensionsutvecklingen hos de grövsta stammarna gynnas genom tidig enkelställning.
Gallring sker som krongallring för att gynna raka, fina stammar genom att huvudsakligen förväxande, grovkvistiga och klykiga träd gallras bort. Beståndets sydliga kanter bör hållas täta. Eftersom boken är ett skuggtåligt trädslag som har en tendens att förändra stamformen genom att kronorna fortfarande utvecklas kraftigt i mitten av omloppstiden, bör man inte på samma sätt som för ask och ek tidigt utse permanenta framtidsstammar, utan man bör ha fler potentiella sådana kvar längre upp i beståndets ålder. Valet av huvudstammar görs upprepat vid varje gallringstillfälle med ett intervall på ungefär 5–10 år.I början av gallringsskedet bör man ha ungefär 500–700 stammar per hektar av en höjd på c:a 15 meter. I detta skede bör framtidsstammar av god kvalitet gynnas oberoende av stamfördelning medan denna blir viktigare i de senare gallringarna. Bokens trädkronor svarar bra på ingrepp i senare skeden, bl.a. beroende på en uthållig höjdtillväxt, och träden kan därför klara konkurrens, vilket medger fler träd per hektar i ett bokbestånd än i ett ask- eller ekbestånd. Det medför också att den levande kronan hos framtidsstammarna av bok kan vara mindre än 50 %. När man närmar sig slutavverkningen, vid ungefär 80–120 år skall emellertid de kvarvarande trädens kronor utgöra ungefär 50 % av trädhöjden, annars riskerar man att diametertillväxten hämmas. Vid för låg tillväxt eller för långa omloppstider finns det också en risk för att rödkärna bildas, vilket försämrar värdet på virket.Vid slutet av omloppstiden bör man ha ungefär 150–200 raka träd per hektar med en diameter på 50–60 cm.
Virkesanvändning: Virket har hög hållfasthet och vacker virkesstruktur men är lättrötat. Det används till fanér, glasspinnar, möbler, snickeri, parkett, papper. Veden har högt energivärde som brännved och är rakfibrig och lättkluven och ger bra träkol. Boken var liksom björk en viktig råvara för att framställa pottaska framförallt under 1800-talets första hälft. Bokskogen och bokens ollon har under tidigare sekel också haft stor betydelse som betesmarker respektive föda åt svin.
– (2) artgrupp som omfattar ett 10-tal arter på norra halvklotet.
Skogsencyklopedin