skog med betydande förekomst av mer än ett trädslag. Blandskog definieras av Riksskogstaxeringen som skog där andra trädslag än det dominerande utgör 3/10 eller mer av grundytan.
Blandskog gynnar artrikedomen och medger fler handlingsalternativ i skogsskötseln än en monokultur. Den totala virkesproduktionen kan öka i vissa trädslagskombinationer jämfört med motsvarande trädslag i rena bestånd om de olika trädslagen växer i olika skikt. Definitivt trädslagsval kan vänta till röjning och tidig gallring, då det har visat sig vilka trädslag som utvecklas eller efterfrågas bäst. Föryngring kan underlättas av att ett trädslag gynnar ett annat (jfr amträd, skärmträd). Markmiljön kan förbättras genom inblandning av s.k. markförbättrande trädslag. Rötsvampar och insekter får troligen svårare att sprida sig. Blandskog är en gardering mot förändringar av klimat och miljö. På vissa marker är blandskog det naturliga och ger en variationsrik miljö som gynnar många växter och djur.
Eftersom trädslagen har olika växtsätt måste utvecklingen följas kontinuerligt så att vissa trädslag inte tar överhanden, vilket gör att skötseln blir mer intensiv. Volymproduktionen blir oftast lägre.
Skötselråd: Välj trädslag som föryngras lätt och växer bra på ståndorten. Styr trädslagsblandningen vid beståndsanläggningen, men även vid röjning och gallring. I enskiktade bestånd bör man välja högst två trädslag med likartad tillväxt i ungdomen t.ex. gran/bok, asp/björk, avenbok/lönn, avenbok/bok. I tvåskiktade bestånd bör det övre skiktet utgöras av ett snabbväxande pionjärträdslag. Det undre skiktet bör vara av ett skuggtåligt sekundärträdslag t.ex. björk, asp eller al över gran.
Gallring av blandskog följer i generella termer följande principer: I tvåskiktade bestånd görs uttaget i det övre skiktet. I bestånd som anlagts med skärm eller amträd gäller att det förväxande trädslaget kan gallras bort helt då huvudträdslagets fortsatta utveckling är säkrad. För att vinna ekonomisk fördel av hjälpträdslaget sker bortgallringen då det uppnått massavedsdimension. Snabbväxande trädslag och trädslag med kort omloppstid gallras ut före andra ingående sorter. I enskiktade blandbestånd kan gallringsuttaget styras på flera olika sätt för att nå uppsatt skötselmål. Trädslag som utnyttjar markens produktionsförmåga sämst gallras bort. Skadade träd gallras bort.
Skötsel av olika blandskogar: Björk & klibbal: På fuktig mark kan glasbjörk och klibbal ge god virkesproduktion. På inte fullt så fuktig mark bör klibbal/vårtbjörk vara bättre. Bok & björk: Björk kan användas som skärmträd till bok. Björken bör inte sparas så länge att boken blir överskärmad med låg tillväxt och försämrad kvalitet som följd. Bokskog: Bokbestånd som ska hjälpplanteras kan blandas med ett trädslag som klarar sig trots att bokplantorna hunnit bli stora. Snabbväxande lärk eller skuggtålig gran kan vara lämpliga. Blandbestånd med ek: Inblandning av andra trädslag i ekbestånd är att det andra trädslaget kan ge snabbare intäkter genom gallringsvirke och att eken kan planteras glesare och ändå ge god kvalitet. Vanligast är att varva ek och stödträdslag mellan rader, eller i raden. Ekarna kan också planteras i grupper om uppemot 10 stycken (med c:a en halv meters avstånd) var 12:e–15:e meter – i praktiken slutavverkningsförband. Däremellan planteras stödträdslaget som även har till uppgift att beskugga ekstammarna så att dessa inte sätter vattskott och därmed får sämre kvalitet. Ek & underväxt: I trädslagsren ekskog som blivit äldre kan ett underbestånd odlas som skydd mot vattskott, men som också ger skydd åt fauna och bättre miljö för mullbildande organismer. Underväxten bör vara lättodlad. Den kan bestå av hassel, hägg eller brakved, men buskar kan ha svårt att beskugga hela ekstammen. Ek & ask: Trädslagen kan fungera bra tilsammans på mycket bördiga marker. Askens gallringsvirke betalas bättre än ekens och dess omloppstid är kortare. Slutprodukten blir ren ekskog. Men asken är ljuskrävande och måste gallras ganska hårt. Det kan öka risken för vattskottsbildning hos eken. Ek & björk: Kombinationen ger en ljus skog redan från början. Björk kan fungera som frostskydd åt eken. Ek & bok: Trädslagen växer bra tillsammans inom bokens utbredningsområde. Bokarna kan gallras bort efter hand eller stå kvar och bilda blandskog till slutavverkningen. Ek & gran: Gran ger högst och snabbast avkastning av alla stödträdslag. Biologiskt tillhör den de sämre stödträdslagen. Eftersom granen förbrukar mycket vatten genom sin snabba tillväxt, krävs god tillgång på rörligt grundvatten. Granens täta krona innebär att gallringsingrepp måste göras extra försiktigt så att eken inte får vattenskott. För rader med 1,8 meters avstånd sätts var fjärde rad med ek (0,9 m mellan plantorna), och resten med gran (1,8 m mellan plantorna). Vid gruppvis ekplantering kan granen sättas i normalt planteringsförband. Ek & klibbal: Alen gödslar eken och är mindre begärlig för vilt. Al tränger inte heller ek lika hårt som t.ex. björk. Efter gallring fortsätter dess stubbskott att skugga ekstammen. För att denna blandning ska fungera bra måste det finnas god tillgång på rörligt markvatten, vilket begränsar möjligheterna. Ek & lind: Trädslagen går bra ihop genom att lind tål beskuggning och dessutom skjuter stubbskott som fortsätter att skugga ekstammarna efter gallring. På styv lera är lind ett av de få trädslag som kan växa bra utöver ek. Ek & lärk: Trädslagen planteras tillsammans ibland. Lärken ger lagom mycket skugga åt eken. Eftersom lärken snabbt kan växa ifrån eken krävs god uppmärksamhet. Ek & skogslönn: Kombinationen kan fungera i Mellansverige. Ek & sykomorlönn: Trädslagen kan fungera tillsammans om lönnen inte får för mycket försprång – den är snabbvuxen i ungdomen. I detta sammanhang är det en fördel att lönnen fröar av sig mycket. Det ger en tät underväxt när den gallras bort. Sykomorlönn förökar och sprider sig effektivt varför viss försiktighet bör iakttas så att den inte etablerar sig där man av olika skäl inte vill ha den. Gran & al: Al ger bra frostskydd åt gran på fuktig mark. Den kan självföryngras eller planteras några år före granen. Den växer fort och bildar snabbt frostskärm. Eftersträvas ett jämnt bestånd bör granen få tre års försprång, t.ex. genom att plantera gran var tredje meter och senare en alplanta mellan varje gran. Gran & asp: Om granen självföryngras under aspen bör aspen röjas till 4000–5000 stammar per hektar vid 5 m höjd. Efter 50–60 år bör nästan all asp vara bortgallrad. Vid plantering bör granen sättas några år före aspen, t.ex. genom att plantera drygt 3000 granar per hektar och och senare drygt 1000 aspar per hektar. Snabbväxande hybridasp kan ersätta asp. Två granar mellan varje asp och två meter mellan varje träd är en modell. Hybridasp som avverkas efter c:a 25 år kan föryngras ytterligare en gång genom rotskott innan all skog avverkas. Gran & björk: Björk växer mycket snabbare än gran i ungdomen. Eftersom gran tål skugga bra, kan björken få växa förbi, medan granarna punktröjs. Granen, som tål frost dåligt, får på detta sätt ett bra skydd på frostlänt mark. Björken gallras successivt bort och utgår vid c:a 45 års ålder, alternativt sparas c:a 100 björkar per hektar för framtida timmerproduktion. Avverkning av samtliga björkar börjar vid c:a 50 års ålder. Björkens virke erhålls mer eller mindre gratis eftersom den inte stjäl mycket tillväxt från granen. Den totala produktionen gagnvirke kan bli högre jämfört med trädslagsrena bestånd. (Se björkar). Klibbal & ask: Både klibbal och ask trivs på fuktig mark. Alen hämmar markvegetationen och kvävegödslar marken åt asken så länge den får tillräckligt med ljus. Blandningen blir i regel tvåskiktad med asken som överbestånd. Tall & björk: Kombinationen kan ge högre totalproduktion än trädslagsrena bestånd. Björken bör fröföryngras. Stubbskott växer ofta för snabbt och får sämre kvalitet. Björken bör vid starten växa 1–1,5 m från tallen för effektiv reduktion av dess grendiameter utan skadeverkan. Björken bör vara lägre än tallen, men kan vara högre om inte tallens höjdtillväxt hindras. För att nå bra tillväxt hos båda trädslagen bör björkens grönkrona vara minst 1/2 av trädlängden, och tallens grönkrona minst 1/3 av trädlängden. Tall & gran: Trädslagen kan växa bra tillsammans på medelgod mark, t.ex. blåbärsristyp på frisk moränmark. Om skogen ligger i en del av landet som är nederbördsrikare än normalt bör granen dominera. I försommartorra områden bör tallen dominera. Jfr barrblandskog, barr–lövblandskog, blandbestånd.
Skogsencyklopedin