mörkfärgad svamp tillhörande sporsäckssvamparna (ascomyceterna) som orsakar blånad i ved. Blånadssvampar är en stor grupp svampar med pigmenterade hyfer som angriper och missfärgar ved i olika färgnyanser (svart, grått, blått, grönt eller gult). Vanligen bryter svamparna inte ner cellulosan utan lever mest på andra kolhydrater, inte minst i märgstrålarna, vilket ger radiära stråk i rundvirke. Svamparna sprids med luften eller med hjälp av insekter. De ställer krav på bl.a. fuktighet och temperatur för att kunna breda ut sig i veden. Långsam uttorkning och halvfuktig ved är gynnsamt för svampen och ger därför lätt blånadsskador. Mycket höga eller låga vattenhalter i veden hindrar däremot blånaden. Den gynnas av normal sommartemperatur men hejdas av kyla.
Blånad påverkar som regel inte vedens styrka. Men eftersom angripet virke lättare tar upp fuktighet än frisk ved, är virke med blånad i många fall olämpligt för utomhusbruk och kan senare mögla.
Blånad kan undvikas genom att ved och timmer under lagring inte utsätts för angrepp från insekter. Tiden efter barkborrarnas svärmning på våren är särskilt känslig Det finns kemiska medel för att motverka blånad (se blånadsskyddsmedel). Sådana används dock endast i liten utsträckning i skogen, för att brespruta vältor. Vid industrin används bevattning av timret för att motverka insektsangrepp. Sågat virke kan doppas eller besprutas omedelbart efter sågning, och torkning ned till c:a18 % fuktkvot (s.k. skeppningstorrt) gör att virket motstår blånad. Tryckimpregnering skyddar virket mot både blånad och röta. Jfr blåträ.
Skogsencyklopedin