avverkning med syfte att gallra i en fullskiktad skog utan att dess struktur ändras, dvs. det finns träd i alla diameterklasser, med många klena träd och få grova, vilket illustreras genom den s.k. J-kurvan. (Observera att det inte är trädhöjden som avgör fördelningen.) Genom blädning undviks kalhuggning, vilket är en fördel för vissa växt- och djurarter, samt vid skötsel av bl.a. skyddsskogar i brant och erosionskänslig terräng. Jfr blädningsskog, blädningsbruk, alternativ avverkningsform.
Beståndsval: Skog som ska blädas måste vara tillräckligt virkesrik. Lågt virkesförråd ger för låg tillväxt. Riktvärdet är c:a 150–200 m3sk/ha. God bonitet kräver större virkesförråd, och svag bonitet mindre, för att uppnå en produktion i närheten av boniteten. Följande schablon kan användas för att räkna ut om virkesförrådet når riktvärdet: 0,85 x boniteten / 0,03 (boniteten uttryckt i m3/ha och år). Trädslaget ska vara skuggtåligt och enskilda träd skall tåla att stå undertryckta lång tid. I Sverige är gran och möjligen bok blädningsbara utan att produktionen blir allvarligt lidande. Diameterspridningen i beståndet bör vara stor och små och stora träd ska stå blandade.
Ståndortskrav: Blädning fungerar bäst på medelgoda boniteter, men åsikterna går isär om var blädning passar bäst. Jfr fjällskogsblädning.
Utförande: Principen för blädning är att avverkning tillåts i alla diameterklasser, men i praktiken begränsas uttaget till de grövsta diameterklasserna, dvs. träd grövre än c:a 30–35 cm i brösthöjd. Antalet träd som avverkas bör inte överstiga inväxningen, som normalt är c:a 5–10 träd per ha och år som växer in i de avverkningsbara dimensionerna. Oavsett uttagets karaktär är målet att bibehålla ett bestånd med många klena träd och allt färre träd i de grövre diameterklasserna. Skapande av luckor ska undvikas. Ett permanent stickvägsnät upprättas lämpligen.
Skogsencyklopedin