(Ursus arctos) den skandinaviska brunbjörnen blir c:a 1 m hög upp till skuldran och kroppslängden är upp till 235 cm för en hane och c:a 200 cm för en hona. Som femåring väger den c:a 100 kg och honan blir inte så mycket tyngre, medan hanen kan öka i vikt till 250 kg eller mer. På hösten går björnen i ide och där föder honan oftast två till tre ungar. De lämnar inte idet förrän i april/maj. Ungarna följer honan ett till två år. När de är 3-4 år blir de könsmogna. Förutom kött äter björnen bär, myror, gräs och örter. Nära hälften av energiintaget kommer från bär.
I slutet av 1800-talet fanns bara ett fåtal björnar kvar i landet. Därefter fredades de i allt större omfattning och 1927 fredades de helt. I och med det började antalet björnar öka igen till dagens nivå på c:a 2800 djur (2008).
I Sverige har brunbjörnen koloniserat landet både från norr och söder och finns representerade av två genetiska linjer, den nordliga (från Jämtland och norrut) med släktskap från Östeuropa och Alaska, medan de sydliga björnarna härstammar från Frankrike och Spanien. Flertalet björnhonor är koncentrerade till fyra kärnområden. Riksdagen har beslutat att det bör finnas minst 100 björnföryngringar per år, vilket motsvarar en björnstam om c:a 1000 individer. Dessutom bör målet vara att björnstammen fyller ut områdena mellan de nuvarande reproduktionsområdena och att spridningen söderut tillåts fortsätta.
Skogsencyklopedin