Skogsencyklopedin

biotopskyddsområde

mindre mark- eller vattenområde som hyser hotade arter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Bestämmelser om biotopskyddsområde infördes i dåvarande naturvårdslagen 1994 för att överbrygga det gap som i tillämpningen av lagreglerna uppstått mellan naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat och hänsynsreglerna i jord- och skogsbruket. Ett mål för naturvården är att långsiktigt bevara mångfalden av arter och naturtyper, något som internationellt stadfästs i konventionen om biologisk mångfald som undertecknades av Sverige vid Riokonferensen.
Med stöd av förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. kan Skogsstyrelsen besluta om skydd för 19 olika biotoptyper. Sådana områden är enligt Skogsstyrelsens allmänna råd (SKSFS 2005:2) normalt mindre än 20 hektar. Skogsstyrelsen får besluta om biotopskyddsområde på mark som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429) och länsstyrelsen på mark som inte omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen. Även kommuner får besluta om biotopskyddsområden. Områdesskyddsförordningens § 5 ger generellt skydd, medan § 6 anger områden som Skogsstyrelsen får utfärda skydd för och § 7 anger områden som länsstyrelsen får utfärda skydd för. Inom biotopskyddsområden är verksamheter och åtgärder som kan skada naturmiljön förbjudna.
Före beslut om biotopskyddsområde ska markägare och nyttjanderättsinnehavare informeras och ges tillfälle att yttra sig. Överklagande av beslut sker hos Miljödomstolen. Beslut om biotopskydd gäller för all framtid även om marken byter ägare. Ersättning för biotopskydd utgår om pågående markanvändning avsevärt försvåras enligt samma regler som gäller för naturreservat. Vid utgången av år 2008 hade 6 099 biotoper skyddats med en total areal av 19 612 ha. Vissa biotoper behöver naturvårdande skötsel för att naturvärdena ska bevaras eller utvecklas. Detta kan ske genom markägarens eller Skogsstyrelsens försorg. Om markägaren utför åtgärderna kan betalning utgå för arbetet. Som ett komplement till lagstadgat biotopskydd finns naturvårdsavtal.
Generellt skyddade biotoper enligt § 5:
Alléer är lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall till övervägande del utgöras av vuxna träd.
Källor med omgivande våtmark i jordbruksmark är områden i terräng där grundvatten koncentrerat strömmar ut och där den våtmark som uppkommer till följd av det utströmmande vattnet högst uppgår till 1 ha.
Odlingsrösen i jordbruksmark är på eller i anslutning till jordbruksmark upplagda ansamlingar av stenar med ursprung i jordbruksdriften.
Pilevallar är hamlade pilar i en rad som består av minst fem träd med ett inbördes avstånd av högst 100 m i en i övrigt öppen jordbruksmark eller invid en väg där marken mellan pilträden är plan eller upphöjd till en vall, eller av minst tre träd, om vallen är väl utbildad, mer än 0,5 m hög och två meter bred. Biotopen omfattar trädradens längd med den bredd den vidaste trädkronans projektion på marken utgör. Om vallen är bredare än trädens projektion på marken omfattar biotopen vallen i sin helhet.
Småvatten och våtmarker i jordbruksmark har en areal av högst 1 ha i jordbruksmark och håller ständigt ytvatten eller en fuktig markyta såsom kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken och dammar och högst 2 m breda naturliga bäckfåror. Arealbegränsningen avser inte linjära element som öppna diken eller naturliga bäckfåror. Dammar anlagda för bevattningsändamål innefattas inte i denna biotop.
Stenmurar i jordbruksmark är uppbyggnader av på varandra lagda stenar, som har en tydlig, långsträckt utformning i naturen som har eller har haft hägnadsfunktion eller som funktion att avgränsa jordbruksskiften eller någon annan funktion.
Åkerholmar är holmar av natur- eller kulturmark med en areal av högst 0,5 ha som omges av åkermark eller kultiverad betesmark.
Länsstyrelsen kan i vissa fall ge dispens från biotopskydd enl § 5.
Biotopskyddsområden som får beslutas av Skogsstyrelsen enligt 6 §:
Brandfält är områden där skog brunnit och där det finns ett påtagligt inslag av levande eller döda trädstammar med tydliga brandskador. Träden har uppnått minst gallringsbara dimensioner före branden.
Lövbrännor är lövträdsrika områden där lövträden uppkommit genom naturlig föryngring efter brand. Träden har nått en höjd av minst 5 m.
Äldre naturskogsartade skogar är äldre skogar som uppkommit genom naturlig föryngring. I områdena har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer. Där finns ett inslag av mycket gamla träd eller ett påtagligt inslag av död ved.
Örtrika allundar är aldominerade, lundartade skogar med ett fältskikt av örttyp. Alen har uppkommit genom naturlig föryngring på friska eller fuktiga marker inom eller i direkt anslutning till områden som bedöms ha varit kontinuerligt bevuxna med al i flera trädgenerationer.
Ravinskogar är skogar som uppkommit genom naturlig föryngring i smala, djupt nerskurna dalar med branta och beskuggade sidor, t. ex. bäckraviner, klyftdalar och kanjondalar. I områdena finns ofta ett påtagligt inslag av död ved. Där har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer.
Mindre vattendrag och småvatten med omgivande mark är vattendrag där vattenfåran vid normala flöden vanligen är mindre än 10 m bred. Vattendraget är normalt vattenförande under hela året.
Skogsbäckar och mindre åar eller delsträckor av sådana vattendrag är exempel på mindre vattendrag.Småvatten är normalt högst 1 ha stora med en permanent eller periodvis uppträdande vattenyta. Omgivande mark till mindre vattendrag eller småvatten utgörs av dråg, sumpskog eller annat område som är påverkat av närheten till vattnet.
Örtrika sumpskogar är skogar med ett fältskikt av örttyp där vatten normalt når upp till eller nästan upp till markytan. Skogarna har uppkommit genom naturlig föryngring inom eller i direkt anslutning till områden som bedöms ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer.
Äldre sandskogar är äldre skogar som uppkommit genom naturlig föryngring på sedimentmarker med grus, sand eller mo. I områdena har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer. Där finns ofta ett inslag av mycket gamla träd.
Äldre betespräglad skog är tydligt betespräglade skogar med äldre, extensivt nyttjat barr-, löv- eller blandskogsbestånd som uppkommit genom naturlig föryngring. Områdena har under skogens uppväxt och mognad utan längre uppehåll betats åtminstone in på 1960-talet av hästar, nötkreatur, får eller getter.
Kalkmarksskogar är skogar som uppkommit genom naturlig föryngring på kalkrika marker inom områden som bedöms ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer. Fältskiktet är ofta örtrikt.
Rik- och kalkkärr är kärr vars vegetation är tydligt påverkad av kalkrikt eller annat mineralrikt vatten.
Alkärr är aldominerade områden där vatten normalt når upp till eller över markytan. Alen har uppkommit genom naturlig föryngring inom eller i direkt anslutning till områden som bedöms ha varit kontinuerligt bevuxna med al i flera trädgenerationer.
Hassellundar och hasselrika skogar är lundar eller skogar med rik förekomst av hassel inom områden som bedöms ha varit kontinuerligt bevuxna med hassel under de senaste 100 åren.
Källor med omgivande våtmarker är områden där grundvatten koncentrerat strömmar ut och skapar våtmarker.
Myrholmar är av myr helt omgivna fastmarksområden med skog som uppkommit genom naturlig föryngring. I områdena har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer. Där finns ofta ett inslag av mycket gamla träd eller ett åtagligt inslag av död ved.
Ras- eller bergbranter är öppna eller trädbeskuggade ras-, block- eller bergbranter. I trädbeskuggade branter har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer.
Mark med mycket gamla träd. Gran tall ek och bok är normalt mycket gamla träd när de uppnått en ålder som är minst dubbelt så hög som lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning. Övriga trädslag bör normalt ha uppnått en ålder av minst 100 år. Med mark avses här det område som behövs för att bevara träden eller de trädanknutna arter som lever i marken, på träden eller i träden.
Strand- eller svämskogar har uppkommit genom naturlig föryngring i anslutning till vatten. I områdena har ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller så bedöms områdena ha varit kontinuerligt trädbevuxna i flera trädgenerationer.
Strand- eller vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller missgynnade arter eller som har en väsentlig betydelse för hotade eller missgynnade arters fortlevnad.
Verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön är verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön och därmed är förbjudna inom beslutade biotopskyddsområden är enligt Skogsstyrelsens allmänna råd (SKSFS 2000:1). Till dessa hör föryngringsavverkning, gallring, röjning, plockhuggning, selektiv avverkning av de äldsta träden, avverkning av hamlade träd, uttag av bränd eller död ved, markberedning, plantering, sådd, byggande av skogsbilväg, körning med maskiner, gödsling, kalkning, dikning, grävning, schaktning, utfyllning eller tippning av avfall eller överskottsmassor samt anordnande av upplag.
Biotopskyddsområden som får beslutas av länsstyrelsen enligt § 7 är rik- och kalkkärr i jordbruksmark, ängar eller naturbetesmarker, naturliga vattendrag, ras- eller bergbranter, naturliga vattenfall med omgivande mark, naturliga forsar med omgivande mark, naturliga sjöutlopp med omgivande mark, mynningsområden vid havskust, rev av ögonkorall, naturliga sjöar och andra vatten som är naturligt fisktomma, helt eller delvis avsnörda havsvikar, grunda havsvikar, ålgräsängar, biogena rev samt strand eller vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller missgynnade arter eller som har en väsentlig betydelse för hotade eller missgynnade arters fortlevnad.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb