ett uttryck för artrikedom, genetisk variation inom en art, variation mellan naturtyper och förekomst av olika ekologiska och biologiska processer och funktioner som upprätthålls i naturmiljön, exempelvis cirkulation av näringsämnen, pollinering, predation (dvs. att rovdjur äter bytesdjur) och effekter av olika slags störningar, såsom återkommande bränder. Sådana företeelser är ofta en förutsättning för att ekosystemen och deras innehåll av arter och gener ska fortleva. Biologisk mångfald anses förekomma på tre nivåer: ekosystem och biotoper, arter samt genetisk nivå. I själva verket finns det ytterligare nivåer där man kan urskilja och mäta biologisk mångfald, t.ex. växtsamhälle- och landskapsnivån.
Den biologiska mångfalden har påvisats vara hotad av bl.a. det schablonmässiga skogsbruk som bedrivits under flera decennier varför kraven på bevarande av biodiversiteten växt. Skogsbruket utgör en del av hotet. Jordbruk, fiske, kommunikationer, bebyggelse och annan naturexploatering utgör stora hot, särskilt sammantagna. Förlust av biologisk mångfald är ett av de stora globala miljöproblemen.
Bevarandet har som mål att säkra den genetiska variationen för framtiden och arternas fortlevnad oavsett om de har ekonomisk betydelse eller ej och oavsett om de är kända av allmänheten eller ej. Bevarandet har också till uppgift att säkra olika naturtyper och landskapstyper. Bevarandet av den biologiska mångfalden ingår i dag som en integrerad del i vad som anses vara gott skogsbruk, som ju är direkt beroende av ekosystemen och deras produktion. Bland ofta anförda skäl för bevarandet av biologosk mångfald kan nämnas etiska motiv, nyttoargument, estetiska värden och ekologiska tjänster. Jfr diversitet, genetisk variation. Se även Konventionen om biologisk mångfald.
Skogsencyklopedin