(1) en urskiljbar samling träd eller skogsplantor som växer inom en viss areal och som har viss likhet i artsammansättning, ålder, diameter, höjdutveckling m.m. Vanligen föreskrivs att ett bestånd skall ha en viss minimiareal och viss minsta slutenhet och gärna bilda en skötselenhet under en hel omloppstid. För plantbestånd anges dessutom ofta att föryngringen skall vara säkerställd. Bestånd kan avse också en population av andra växter än träd. En mindre samling träd kallas trädgrupp. I praktiken kallas kalmark för bestånd även om där inte finns några träd. Begreppen åtgärdsenhet eller avdelning kan då vara lämpligare att använda. Jfr avdelning, grupp, population (1), storbestånd. Se barrblandbestånd, blandbestånd, kulturbestånd, likåldrigt bestånd, naturbestånd, olikåldrigt bestånd, rent bestånd, restbestånd, skiktat bestånd, underbestånd, överbestånd.
– (2) i botanisk och ekologisk mening de individer av en art, underart, varietet eller form som finns samlade inom ett begränsat område. Om växtsorten har detta beteende kallas den beståndsbildande.
– (3) alla djur och växter som finns inom ett avgränsat område.
Skogsencyklopedin