skoglig nyckelbiotop med specifika miljöer, mycket beroende på väderstreck. Bergbranter är ofta orörda tack vare sin otillgänglighet. Mikroklimatet erbjuder specifika miljöer för växter och djur med dålig spridningsförmåga. Skuggiga branter hyser tack vare sin ständiga fuktighet snäckor, tusenfotingar, gråsuggor och speciella ormbunkar, mossor, lavar och svampar. Soliga branter hyser arter som där funnit refuger långt norr om sitt egentliga utbredningsområde (sydväxtberg). Bergbranter med sipprande, näringsrikt vatten får en särpräglad flora av lavar och mossar. Nedanför själva branten ligger lösa block blandade med finjord och förna. Miljön blir här mosaikartad och här trivs snäckor med krav på näringsrikedom, fuktighet och skugga. Lövträd och buskar dominerar och når hög ålder eftersom de får stå orörda i den otillgängliga terrängen. Till den ekologiska variationen bidrar också döda och fallna träd. Bergbrant kan avsättas som biotopskyddsområde av Skogsstyrelsen enligt § 6 förordningen (1998:1252) om områdesskydd i miljöbalken eller av länsstyrelsen enligt § 7 i samma förordning om ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller om området bedöms ha varit kontinuerligt trädbevuxet i flera trädgenerationer.
Skogsencyklopedin