fast beståndsdel i jordskorpan, som bildar berg och berggrund. Sammansatt av ett eller oftast flera mineral av varierande mängd. En bergart kan vara sedimentär (avlagrad eller kemiskt utfälld), magmatisk (utkristalliserad ur en magma) eller metamorf (omvandlad). Bergarter är utgångsmaterialet för bildningen av den lösa jordavlagringen genom de vittringsprodukter som avsätts i form av moräner eller andra sediment. Olika bergarter ger upphov till olika jordar med skilda egenskaper och kornstorlekssammansättningar. Jordarnas bildning från bergarterna hänger i vårt land samman med inlandsisars och vattens inverkan. Bergarterna indelas efter deras uppkomstsätt.
Magmatiska bergarter, magmabergarter, magmatiter eller eruptiva bergarter har uppstått genom att en bergartssmälta (magma) stelnat. Här skiljer man på djupbergarter, gångbergarter och ytbergarter. Hit hör t.ex. urbergets graniter, gabbro, diabaser, hyperiter och basalter. I petrografiska sammanhang har beteckningarna basisk och sur använts för att karakterisera kiselsyrahalten hos magmatiska bergarter. Detta beskriver inte huruvida bergarten har högt eller lågt pH, dvs. om den är basisk eller sur i strikt kemisk mening. Sura bergarter innehåller höga halter av kiselsyra (SiO2-halt större än 65 viktprocent) medan basiska bergarter har lägre halter kiselsyra (SiO2-halt lägre än 52 viktprocent). Understiger SiO2-halten 45 viktprocent benämns den magmatiska bergarten ultrabasisk. Bergarter som innehåller höga halter av elementen natrium och kalium än vad som fordras för att bilda fältspat med tillgänglig kiselsyra, kallas vanligen alkalina. Intermediära bergarter håller en kiselsyrahalt mellan 65 och 52 %.
Sedimentära bergarter har bildats genom att lösa minerogena partiklar (klaster) eller organiskt material har avsatts efter att ha transporterats av vatten eller vind och sedan packats och cementerats samman (diagenes). Hit hör lerskiffer, sandsten, konglomerat, kalksten, kol, kalktuff, bentonit m.m.
Metamorfa bergarter (omvandlade bergarter) har ombildats utan att en smälta uppträder från att en gång ha varit magmatiska, sedimentära eller metamorfa i annan form. Ombildningarna har vanligen skett genom att mineralmassan har sjunkit ned i jordskorpan och där utsatts för högt tryck och hög temperatur. Omvandlingen har skett genom att mekanisk deformation, omkristallisation eller materialutbyte med omgivningen (t. ex. metasomatos) förändrat bergartens struktur, textur eller sammansättningen av mineralassociationen i förhållande till ursprungsmaterialet. Till de metamorfa bergarterna hör t. ex. gnejser och glimmerskiffrar.
Skogsencyklopedin