verksamhet med syfte att minska mängden av ogräs, växtsjukdomar och skadedjur för att minska deras skadeverkningar. Bekämpning förekommer i jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk samt i parker och längs gator, vägar, järnvägar m.m. Bekämpning kan i princip ske på mekanisk, kemisk och biologisk väg, men medför i allmänhet risk för biverkningar av olika slag och allvar.
Mekanisk bekämpning är t.ex. markberedning, grästrampning, röjning.
Biologisk bekämpning innebär att naturliga fiender till skadegörarna, t.ex. parasiter, rovinsekter, rovkvalster och virus, utnyttjas för att reducera antalet individer eller på annat sätt minska skadeverkningen. Biologisk bekämpning kan vara riktad mot t.ex. svampar eller insekter och kan utföras med hjälp av rovdjur, parasiter eller patogener. Det sker i dag huvudsakligen med Bacillus thuringiensis och ibland med svamp (t.ex. pergamentsvamp mot snytbaggelarvernas utveckling), i plantskolor även med parasitoider. 1997 genomfördes biologisk bekämpning av tallmätare på Hökensås i Västergötland. 4200 ha av 7000 ha angripen skog bekämpades från helikopter och det visade sig att 80–90 % av larverna hade dött.
Vid kemisk bekämpning används kemiska preparat såsom herbicider (växtgift), fungicider (svampgift), insekticider (insektsgift), hormoner för selektiv verkan och exempelvis feromoner för lockande verkan. Det senare används mot barkborrar då man placerar ut fällor som med hjälp av doftämnen lockar till sig insekterna vilka fångas i fällan. Tidigare användes kemiska preparat i stor omfattning i både skogsbruk och jordbruk, vilket ledde till ekologiska katastrofer med skadeverkningar som slog särskilt hårt högt upp i näringskedjorna, t.ex. bland rovfåglar och sälar. Särskilt bekant blev följderna av bekämpning med hormonpreparatet hormoslyr, ett fenoxisyrederivat, som ofta spreds med flygplan över ungskogar för att bekämpa lövuppslag. Preparatet var selektivt i den meningen att det inte hade någon effekt på barrträden. Flygbesprutning har inte förekommit sedan 1986. I praktiken förekommer inte heller selektiv kemisk lövbekämpning längre. En annan välkänd kemisk åtgärd i skogen var fickning av asp för att döda roten och därigenom förhindra rotuppslag. Vid yrkesmässig kemisk bekämpning skall anteckningar föras om tid och plats för bekämpningen, gröda och areal, förekomst av öppna blommor, rikligheten av skadegörare samt preparatnamn och preparatåtgång. Vid bekämpning över områden där allmänheten fritt färdas gäller bestämmelser om informationsplikt. Växternas möjligheter att motstå skador kan gynnas med s.k. förebyggande bekämpning genom lämpligt val av trädslag och skötselmetoder.
Man kan också påverka skadegörarnas livsbetingelser genom ekologisk bekämpning. I skogsbruket förebyggs risken för att ogräs kväver små skogsplantor genom snabb beskogning av föryngringsarealer innan ogräsen hunnit få övertaget. Viltskador kan i viss mån undvikas med hjälp av avskräckningsmedel. Angrepp av rotröta motverkas genom att undvika sommaravverkning i rötkänsliga bestånd eller genom behandling av helt färska sågytor på stubbar (gäller främst gran).
Snytbaggeangrepp på nysatta plantor motverkas genom att plantor behandlas med insektsgift eller mekaniska skydd i form av beläggning på stammen innehållande lim, sand o.dyl. Markberedning som frilägger mineraljorden runt plantorna eller att vänta planteringen tills snytbaggarna har lämnat stubbarna där de utvecklas minskar också risken för angrepp. Konkurrensen från annan vegetation mot skogsplantor förebyggs genom markberedning, hyggesbränning eller genom att plantera i riset som ligger kvar efter avverkningen. Hämmad tillväxt i plant- och ungskog kan förebyggas genom röjning.
Bekämpningsåtgärder omfattas i betydande utsträckning av lagstiftning och särskilda bestämmelser. Kontrollerande myndigheter är främst Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikalieinspektionen (för godkännande av preparat för kemisk bekämpning), Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Statens livsmedelsverk (för analyser av bekämpningsmedelsrester), Naturvårdsverket samt på det lokala planet kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar. Rådgivning ges av växtskyddscentraler, skogsstyrelser, skogsägarföreningar och hushållningssällskap och av Sveriges lantbruksuniversitet (Alnarp, Uppsala och Umeå).
Se även fungicid, herbicid, insekticid, fickning, hormoslyr, bekämpningsmedel.
Skogsencyklopedin