sammanföring av en hanlig och en honlig cellkärna så att dessa kan smälta samman och bilda en ny individ. Hos flertalet gymnospermer och hos angiospermer innebär befruktningen sammansmältning mellan en spermacell i pollenslangen och en äggcell i embryosäcken i fröämnet. Befruktning avser ibland själva parningen eller pollineringen, vilket är en förenkling. Befruktningen sker på olika sätt hos olika organismgrupper.
Svamparnas cellkärnor i mycelet är haploida och ett mycel, en svampindivid, har också en parningstyp (kön). Hos sporsäcksvamparna finns det två parningstyper (kallas ofta plus- och minusmycel). Hos basdiesvamparna finns det två eller flera parningstyper. Sporsäcksvamparnas och basidiesvamparnas befruktning sker i fruktkropparna, där plus- och minus-cellkärnor smälter samman till diploida cellkärnor, som efter reduktionsdelning åter blir haploida ascosporer respektive basdiesporer som frigörs. Asexuell förökning med bildning av konidiesporer är mycket vanlig hos sporsäcksvamparna, och förekommer hos basidiesvamparna. Zygomyceterna bildar inte fruktkroppar, men från det mångkärninga mycelet utan cellväggar utvecklas hyfändar till enkla sexuella organ som vid sammansmältning bildar en zygospor, där många haploida plus- och minuskärnor sammansmälter till diploida kärnor. Zygosporen utvecklar ett sporangium där reduktionsdelningen sker och haploida sporer frigörs. Oomyceterna, algsvamparna, är inte äkta svampar. Mycelet är osepterat och celllkärnorna är diploida. Ganska likt zygomyceterna bildas sexuella organ i hyfändar, men hos oomyceterna bildas en stor honlig äggcell som befruktas genom sammansmältning med ett hanligt organ. Efter reduktionsdelningen utvecklas en äggcellen till en oospor, som vidareutveclas till ett spoangium varifrån sporerna sprids. Både zygomyceter och oomyceter har asexuell förökning genom bildning av sporangiesporer. I flera fall kan de också bilda vilsporer s.k. chlamydosporer.
Hos mossorna utgör den gröna växten den haploida fasen. I mossans topp utvecklas könsorgan och när de rörliga spermatozoiderna befruktar äggcellerna uppkommer en diploid fas: ett skaft som bär en sporkapsel. I denna sker reduktionsdelning och haploida sporer bildas som i sin tur kan växa ut till en ny mossa.
Hos ormbunksväxterna utgör den gröna växten den diploida fasen. I speciella sporgömmen sker reduktionsdelningen och haploida sporer bildas. När dessa spritts gror de till ett prothallium – en liten grön skiva med han- och honorgan. De rörliga spermatozoiderna sammansmälter med de orörliga äggcellerna till zygoter så att en ny diploid växt utvecklas.
Fröväxterna befruktas med hancellkärnor, som tar sig till äggcellen genom pollenslangar. Hos de nakenfröiga växer sig pollenslangen in genom mikropylen vid fröämnets spets in till äggcellen och befruktar den och ett embryo utecklas. Runt detta ligger den frövitan, som är en haploid vävnad från moderväxten. Hos de gömfröiga växterna sker dubbel befruktning, vilket är utmärkande för dem. Pollenet, som hamnat på pistillens märken, växer ner genom en eller flera pollenslangar till fröämnet eller fröämnena. En cellkärna befruktar äggcellen, och en annan sammasmälter med embryosäcken så att en triploid frövita uppkommer. Den färdiga frukten består av en diploid fruktvägg från moderväxten, en triploid frövita med gener från både han- och honväxt samt ett diploitt embryo. Se även korsbefruktning, självbefruktning.
Skogsencyklopedin