nålformat och vanligen styvt blad på träd eller buskar. Längden varierar från en knapp centimeter hos enen (Juniperus communis) till 45 centimeter hos Pinus palustris – en nordamerikansk tall. I genomskärning är barren platta, fyrkantiga, runda eller måsvingeformade. Hos många barrträd har barren en stark och karakteristisk doft. Barr är i regel övervintrande och klarar både kyla och torka bra genom att ytskiktet (epidermis) är mycket tjockt och har klyvöppningarna nedsänkta under ytan. Ytterligare ett skyddslager finns under ytan, vilket består av celler med tjocka cellväggar. Fotosyntesen sker i det luckra mesofyllet där också ledningsvävnad, hartsgångar och transfussionsvävnad finns. Barren sitter antingen strödda som hos granar eller i grupper som hos tallar och lärkar. Lärkarna och sumpcypresserna fäller sin barrskrud varje höst. Alla andra barrträd är vintergröna och fäller sina barr, men först sedan barren blivit några år. Hos den vanliga granen (Picea abies) sitter ett barr kvar c:a 7 år och hos tallen (Pinus sylvestris) sitter de kvar c:a 3 år. Barrfällningen kan påskyndas om trädet försvagas av ogynnsam torka, luftföroreningar, svampsjukdomar eller insektsangrepp. Jfr barrträd, blad.
Skogsencyklopedin