avdöende av bark på trädstam. Barknekros med kådflöde på gran förekommer i hela landet, möjligen med undantag för de allra nordligaste delarna. Skadade stammar har ett karakteristiskt kådflöde från ytsprucken ytterbark utanpå fläckar med död, brunfläckig innerbark. De döda barkfläckarna kan vara ytliga eller kan även omfatta kambiet. Barksåren kan ha uppkommit långt tillbaka i tiden. I flera fall har t.ex. tjugoåriga skador upptäckts. Sådana äldre skador överensstämmer med vad som i tidigare litteratur betecknats som grankräfta. Mikrosvampen Tryblidiopsis pinastri, kan med sina svarta knappnålshuvudstora fruktkroppar förekomma utanpå stammen på de dödade barkpartierna. Kådflöden på gran började uppmärksammas hösten 1991 och kallades då ”kådflödessjuka”. Mycket tyder på att ett svårt vårbakslag, dvs. värme följd av stark kyla, kan ha utlöst skadorna och att det i så fall är fråga om barkfrost. Barknekros på ek uppmärksammades i Sydsverige efter den extremt kalla vintern 1986/87. Många ekar dog sedan de i princip ringbarkats av barkfrostskador. De övervallade sårskadorna medför kvalitetsnedsättning på virket. Det är dock ovanligt att träd dör. De blir inte heller sekundärt angripna av barkborrar. Sannolikt kan dock barknekroser bero på flera orsaker, t.ex. torka och svampangrepp.
Skogsencyklopedin