skada på trädstammars innerbark och kambium, som därvid kan dödas fläckvis eller i stråk. Barken kan dö i fläckar och dessa kan nå runt trädet varvid det dör. I lindrigare fall kan en ojämn tillväxt i barken märkas. Skadorna uppkommer vanligen under senvinter och vår, troligen genom omväxlande uppvärmning och snabb avkylning vilket avhärdar vävnaderna som blir frostkänsliga före barr och knoppar. Läkningen av inre barksår kan ta lång tid och skadorna kan vara dolda flera år. Läkningen sker genom övervallning, som när läkningen pågått i några år kan synas som linsformade sår eller långa utskjutande s.k. frostlister. Barkfrost uppträder särskilt på trädarter med tunn bark såsom gran, silvergran, bok, asp och popplar, oftast på solsidan av stammen på nyligen friställda träd. Granbark blir med tiden förtjockad och spricker upp i fyrkantiga flagor. I vissa fall spricker barken upp så att veden blottas direkt under sommaren efter barkfrosten. Frostskadan kan möjliggöra svampangrepp som förvärrar skadorna i barken. Gamla påfällningsskador kan vara svåra att skilja från barkfrostskador som håller på att övervallas. Barkbränna anses kunna ge upphov till skador med i stort sett samma utseende. Se även barknekros.
Skogsencyklopedin