marks eller vägs hållbarhet vid överfart med fordon. Bärigheten varierar generellt med årstiden och är sämst under tjällossningen och efter ihållande, kraftiga höstregn. Bäst bärighet uppnås vid djup tjäle. Bärigheten i terrängen varierar också med jordart och skogstyp. Grusiga marker har i allmänhet högsta bärighet medan friska till våta, siltiga (mjäliga) och leriga jordar har sämsta bärighet. Vägars bärighet beror även på dess konstruktion med terrass (undergrund), överbyggnad och dränering. Ju sämre terrass, desto tjockare överbyggnad krävs.
Skogsencyklopedin