vardaglig benämning på boken Beståndsvård och produktionsekonomi. Under 1960-talet var det klart att skogsbruket stod inför ett systemskifte, initierat av ekonomisk press från en lågkonjunktur och nya idéer om att mekanisera avverkningarna. Båda dessa faktorer krävde ett rationellare, mer systematiskt skogsbruk med större behandlingsenheter. Ytterligare en bakomliggande faktor var det stora restaureringsarbete av skogarna som väntade efter 1930- och 1940- talens misslyckade blädningsepok. Skogsstyrelsens generaldirektör Fredrik Ebeling insåg detta och startade en internutbildning av Skogsstyrelsens personal i samarbete med forskare. Utbildningsunderlaget blev 1969 dokumenterat i en bok med titeln Beståndsvård och produktionsekonomi, allmänt kallad B-69. Målet med utbildningen kan sammanfattas med ett utdrag ur bokens förord: ”Principerna för både beståndsanläggning och beståndsvård måste nu vidareanpassas för att kunna möta de lönsamhetskrav som de högmekaniserade arbetsprocesserna kommer att ställa. Vi står här inför en svår och radikal men nödvändig och brådskande omställningsprocess, som kommer att beröra hela vårt skogsbruk”. Ebeling pekar i förordet på att detta arbete måste gå hand i hand med hänsyn till rekreation och miljö, men att ”dessa komplicerade frågor” faller utom ramen för framställningen”. B-69 blev ett epokgörande arbete och var en flitigt använd lärobok under åtminstone en tioårsperiod.
Skogsencyklopedin