indelning av kornfraktioner hos minerogena jordarter baserade på Atterbergs arbeten om jordarters fysikaliska egenskaper. Hans klassintervall utgick från enhetsvärdet 2 mm och omfattade ett fast förhållande på en 10-faktor för varje successiv kornfraktion, vilket gav upphov till gränserna för kornens diameter till 200 mm, 20 mm, 2,0 mm, 0,2 mm etc. Var och en av dessa huvudklasser delades sedan in i två undergrupper, som valdes utifrån det geometriska medelvärdet för klassen. Mittpunkten för klassen 20–2 mm erhölls genom att dra kvadratroten ur produkten för klassgränserna, dvs. 20 x 2 = 40, och √40 = 6,32. Av bekvämlighetsskäl avrundades 6,32 till 6,0. Genom att välja dessa korngränser, betonade Atterberg att kornfraktionen som var grövre än 2 mm i korndiameter saknade vattenhållande förmåga, medan sand med mindre kornstorlek höll vatten i viss utsträckning beroende på kapillariteten. Nästa karakteristiska klassgräns visade sig ligga vid 0,2 mm, där skiljelinjen kunde dras mellan relativt torr sand och påtagligt ”våt sand”. Ytterligare en förändring uppmärksammades vid 0,02 mm eftersom kornen under denna gräns ej var urskiljningsbara för blotta ögat. I material finare än denna kornstorlek blir mellanrummen mellan mineralpartiklarna så små att växternas rottrådar ej längre kan tränga sig fram mellan kornen. Detta är alltså en mycket viktig gräns. Vid nästa kornstorleksgräns, 0,002 mm, ligger den gräns där Atterberg framhöll att korn i vatten börjar visa den s.k. Brownska molekylarrörelsen. I kornstorlekar finare än 0,002 mm blir vattnets kapillära rörelser så långsamma att den kan antaga den styva lerans egenskaper. Dessa korrelationer mellan fysikaliska egenskaper i relation till kritiska korndiametrar ställer Atterbergs klassifikation i en särklass. Kornstorleksskalan antogs 1927 av ”International Commission on Soil Sciences” som standard för all markanalys.
Efter Atterbergs död modifierade SGU-geologen Gunnar Ekström Atterbergs skala i uppsatsen ”Klassifikation av svenska åkerjordar”. Atterbergs gräns mellan block och sten flyttades ned till 20 cm, termen klapper ersattes av sten och mjuna av mjäla. Ler indelades i mikroler (0,002–0,0002 mm) och ultraler eller kolloidalt ler (mindre än 0,0002 mm). I övrigt behölls Atterbergs kornstorleksskala oförändrad och tillämpades i många decennier. Skalan används för systematisk beskrivning av mineraljordar, huvudsakligen i Europa. Se kornstorleksskala.
Skogsencyklopedin