gashöljet kring Jorden, en blandning av olika gaser, vattenånga och aerosoler. De fem viktigaste gaskomponenterna med den kemiska beteckningen och volymsprocenten angivna inom parentes är: kväve (N2, 78,09 %), syre (O2, 20,95 %), vattenånga (H2O, maximalt c:a 4 %, i Sverige c:a 2 %), argon (A, 0,93 %) och koldioxid (CO2, 0,04 %). Därutöver finns en lång rad andra gaser i små mängder. Koldioxid är av stor vikt för skogsproduktionen. Förekomsten är ej konstant utan varierar med årstid (lägre sommartid på respektive halvklot pga växternas fotosyntes och högre vintertid), respektive ökar år från år framför allt på grund av användning av fossil energi. Atmosfärens sammansättning bestämmer på ett avgörande sätt temperaturen på Jorden. Detta beror på att den värmestrålning som utgår från jordytan absorberas på sin väg upp genom atmosfären av framför allt vattenånga, koldioxid, metan, dikväveoxid (lustgas) och ozon. Dessa gaser i sin tur utsänder värmestrålning, vilken till en del återsänds mot jordytan. Denna värmande effekt kallas växthuseffekten (drivhuseffekten), och gaserna kallas växthusgaser (drivhusgaser).
Atmosfärens konstitution kan uppdelas i ett antal ungefärliga skikt som huvudsakligen grundas på ungefärliga temperaturskiktningar och anges nedan (huvudskiktets benämning: lufttryck/höjd över havet/temperaturskiktning).
Troposfär: 1000 – 100 hPa / 0 – 10 km / avtagande (+15 – -60 °C)
Tropopaus: 100 hPa / 10 km
Stratosfär
undre stratosfär: 100 – 10 hPa / 10 – 30 km / konstant (-60 °C)
övre stratosfär:10 – 1 hPa / 30 – 50 km /ökande (-60 – -10 °C)
övre stratosfär: 1 – 10-2 hPa / 50 – 80 km / avtagande (-10 – -100 °C)
Stratopaus: 10-2 hPa / 80 km
Jonosfär: 10-2 hPa och lägre / 80 km och uppåt / avtagande (-100 och kallare)
Atmosfärens lägre skikt, de lägsta skikten i atmosfären från markytan räknat är:
1. Laminära ytskiktet (c:a 1 mm tjockt).
2. Friktionsskiktet (500 à 1000 m tjockt), uppdelat dels i ytskiktet (c:a 100 m tjockt), dels i spiralskiktet (även kallat ekmanskiktet). Jfr turbulent ytskikt.
3. Fria atmosfären.
Skogsencyklopedin