(Saperda sp.) skalbaggar i familjen långhorningar. Två arter finns i Sverige: större och mindre aspvedbock. Större aspvedbock (Saperda carcharias) angriper friska träd av främst asp och popplar av olika slag men även sälg och pil. Larverna utvecklas i veden nere vid stambasen på träd 5–30 cm i diameter. Skalbaggarnas näringsgnag görs på blad medan larven gnager vertikala gångar djupt i veden. Skador av ekonomisk betydelse sker p.g.a. gångarna i veden och eventuellt medföljande röta och drabbar i första hand tändsticksvirke. Mindre aspvedbock (Saperda populnea) förekommer i nästan hela landet. Massuppträdanden har dock endast noterats i södra halvan av landet. Mindre aspvedbock håller sig helst till asp och andra poppelarter, mera sällan angrips Salix-arter. Angreppen riktas främst mot unga plantor eller stubbskott samt mot unga skott och kvistar högre upp hos äldre träd. Näringsgnaget sker på blad och ung bark. Honan gnager grunda, hästskoformade fåror i barken där äggen läggs. Larven gnager först under barken och mot slutet av sommaren in i veden med en uppåtgående gång. Den övervintrar två gånger och gnager sig sedan som färdig skalbagge ut genom ett runt flyghål. Värdträdet reagerar på larvgångarna med att utbilda kallusvävnad och galliknande (valnötsstora) bildningar som i gynnsamma fall kan kväva larven. Skadorna har ekonomisk betydelse i plantskolor och aspplanteringar då stammarna kan knäckas. Mindre hackspetten hackar ofta och gärna efter mindre aspvedbockens larver.
Skogsencyklopedin