(Populus tremula) snabbvuxet pionjärträdslag inom poppelsläktet i familjen videväxter. Arten var en av de första som invandrade efter inlandsisens avsmältning. Trädet kan bli 30 meter högt men sällan mer än 100 år. Barken är länge slät och gulgrön eller gråaktig. Hos äldre träd blir den mattare och skrovligare och skorpbark utbildas. På grund av att aspen är klonbildande kan barkens utseende, bladens höstfärgning m.m. skilja sig åt mellan bestånd vilka växer i närheten av varandra. Bladskaften är tillplattade vilket är orsaken till att asplöven lätt rör sig även i svag vind. Bladskivorna är släta och rundade, i bladkanten c:a 2 mm långa tänder, ovansidan mörkgrön och undersidan ljusgrön. Rotskottens juvenila blad är mycket stora, sågade och hjärtlika. Lövsprickning inträffar i april–juni. Aspen är skildkönad och blomning sker på bar kvist i mars–april. De enkönade, små och hyllelösa (apetala), vindpollinerade blommorna är samlade i håriga hängen. Frukten är en kapsel med små, håriga frön som mognar i maj–juni och sprids med vinden. Asp har också en utpräglad förmåga att föryngra sig genom rotskott. Trädet är rakstammigt och dess förna har markförbättrande effekt.
Asp är mellanvärd för svampen Melampsora pinitorqua som orsakar knäckesjuka hos tall. Genom att korsa P. tremula med den amerikanska aspen, P. tremuloides, har man erhållit hybridasp med viss motståndskraft mot knäckesjuka och också avsevärt ökad produktion.
Ståndort: Aspen växer på de flesta ståndorter, men trivs bäst på frisk mark och fuktig mark av god bonitet med fin jordtextur. Torvmark, styv lera utan rörligt markvatten och torr mark är sämre.
Skador: Drabbas ofta av rotröta eller stamröta. Angrepp av större aspvedbock och trädödare förvärrar rötangreppen. Plantor och rotskott angrips ibland svårt av aspskorv (tvin- och vissnesjuka) eller av mindre aspvedbock. Aspen betas flitigt av älg, som på vintern även skalar av barken på unga stammar. Barken och de yngre skotten uppskattas även av sork och hare, främst vintertid. Utsattheten för skador gör aspskogsskötsel vansklig.
Kvalitet: Täta rotskottsuppslag på god mark kan inriktas på kvalitetsproduktion.
Virkesproduktionen är 7–10 m3sk/ha och år på goda marker, alltså lägre än gran, och omloppstiden är 50–60 år (Hybridasp producerar drygt 20 m3sk/ha under en omloppstid på c:a 25 år.) Skogsskötseln inriktas ofta mot grovt, kvistrent aspvirke.
Fröinsamling: Hängen samlas när fröets vita ulliknande fjun framträder. Fjunet avlägsnas enklast i stark luftvirvel i slutet kärl. Fröer lagras optimalt vid vattenhalt 6–7 % och temperatur -20 °C i slutna kärl. Fröet förlorar sin grobarhet redan några veckor efter insamlingen om det inte lagras på rätt sätt.
Föryngring av asp sker nästan uteslutande vegetativt genom rotskott vilket är en säker metod som inte kräver särskilda åtgärder. Ringbarkning av aspar av dålig kvalitet bör dock utföras 4–5 år före avverkning för att motverka rotskott med dåliga kvalitetsegenskaper. Hyggesrensning ger rotskotten en jämn start. Asp föryngras sällan via naturlig insådd eller sådd p.g.a. fröets kortvariga grobarhet och känslighet för uttorkning. I kombination med konkurrens från vegetation och försommartorka utvecklas sällan groddplantorna till livsdugliga aspplantor. Plantering av asp sker numera uteslutande med hybridasp, åtminstone i Svealand och Götaland.
Stamkvistning är möjlig, men asp utsätts lätt för rötinfektioner.
Röjning av asp leder, om röjningen är för tidig och hård, till förnyade rotskott. För att undvika detta bör förbandet efter röjning inte överskrida 1,5 m vid höjden 3 m, respektive 3 m vid 6–10 m. Täta bestånd av naturligt föryngrad asp röjs vid höjden 3–5 m (5 års ålder) med målet 2500–4000 st/ha efter ingreppet. Tidigare röjda eller planterade bestånd röjs vid 6–10 m höjd till 1300–2200 st/ha.
Gallring. Under gallringsstadiet ställer aspen höga krav på stort utrymme men den har god förmåga att skikta sig och kan således även utvecklas vid självgallring. Generellt för gallring av asp gäller att kronan skall utgöra 50 % av trädhöjden och kravet på gott utrymme är tydligt under gallringsstadiet. Asp tål i och för sig trängsel, men bör stå glest för att nå hög tillväxt.
Slutavverkning av asp sker i regel vid 50–60 års ålder.
Lågskärm av asp över gran kan användas på högproduktiva, finjordsrika marker med rörligt markvatten, t.ex. gammal betesmark. Rotskotten av asp får växa samtidigt som granen under 15–20 år via naturlig föryngring. Beståndet blir tvåskiktat och aspen gallras sedan successivt, för att helt avvecklas vid 50–60 år. Röjning av asp blir aktuell om rotskotten bildar ett för tätt bestånd. Behovet av ingrepp är dock mindre än för björk, eftersom asp inte piskar granarna. Vid plantering av gran och hybridasp på åkermark planteras granen först, eftersom aspen växer ifatt granen. Antalet plator av hybridasp bör hållas nere för att undvika alltför stor produktionsnedsättning hos granen. Hybridaspen avverkas vid åldern 20–25 år. Rotskotten kan sedan forma en andra generation hybridasp. Lågskärm av asp över tall, bör inte användas p.g.a. risken för knäckesjuka.
Naturvård. Aspen innehar en ekologisk nyckelroll i det svenska skogslandskapet som värdväxt för en rad svampar, lavar och insekter. Av den anledningen bör man överväga att spara enstaka aspar i skogslandskapet av naturhänsyn. Se även blandskog.
Virke av asp är lätt, elastiskt, poröst och nästan vitt. Det används till tändstickor, CTMP- och sulfatmassa men också till blindfanér och emballage, träsniderier och modellbyggeri. Tidigare var löven ett viktigt foder för kreaturen och virket användes till diverse husgeråd samt i vissa regioner till husbyggnad och gärdsel.
Skogsencyklopedin