(Fraxinus excelsior) ett högväxande träd med bred, rundad krona samt ljusgrå bark. Grenarna sträcker sig ofta uppåt. Asken har parbladiga bladskivor sammansatta av sågade småblad, blommar med mörkt violetta blommor i täta knippen på bar kvist i slutet av april. Det finns både dubbel- och enkelkönade blommor, dvs asken är mångbyggare. Pollineringen sker med vinden. Frukten är en vingad nöt som mognar i oktober samma år. Lövsprickningen inträffar i maj eller i början av juni. Asken är vare sig ett pionjär- eller sekundärträd, utan håller en konstant ”plantbank” som sätter fart först då luckor uppstår. Asken är ganska stormfast och rakstammig, bildar sällan rena bestånd och är mycket ljuskrävande. Dess naturliga utbredning sträcker sig upp till en linje Strömstad–Gävle. På mycket goda marker såsom kalkhaltig, näringsrik mullmark med rörligt grundvatten, dvs. i fuktiga sluttningar med rik växtlighet når asken tillfredsställande tillväxt.
Normal produktion är på god mark c:a 7 m3sk/ha och år och omloppstiden normalt 60–80 år.
Skador är vanliga eftersom asken betas hårt av vilt. Under 2000-talet har asken drabbats av askskottsjuka, en ny sjukdom som leder till att många askar dör.Sjukdomen upptäcktes först i Polen/Litauen regionen omkring 1990. De första iakttagelserna i Sverige gjordes under 2001 och sedan dess har sjukdomen spridits snabbt och förekom i askens hela utbredningsområde redan 2006. Askskottsjuka orsakas av en mikrosvamp som angriper skotten och så småningom kan hela trädet dö.
Föryngring av ask sker naturligt genom att den bildar såväl rot- som stubbskott, vilket på lämpliga lokaler kan ge täta bestånd. Skogsodling med ask sker vanligen genom tämligen gles plantering med meterhöga barrotsplantor under skärm p.g.a. frostkänsligheten, och gärna med föregående markberedning. Underväxt som dämpar markvegetation bör befrämjas.
Röjning av ask kan göras till glesare förband än t.ex. ek och bok genom att asken lättare bildar genomgående stamaxel utan skötselingrepp. Därför kan man tidigt, redan när asken är c:a 2 m hög röja till ett produktionsförband på ungefär 2 meters avstånd mellan plantorna. När ungträden av ask nått en höjd av 6–7 m skall röjningen inriktas på att uthålligt säkerställa en levande krona som skall vara ungefär hälften av stamhöjden hos 300 till 400 framtidsstammar. Det kan krävas flera röjningsingrepp. Resterande träd som inte stör framtidsstammarna, röjs inte bort utan dessa skall fortsatt hjälpa de unga askarna att hålla igen bredden hos kronan.
Ask bör inte stamkvistas p.g.a. stor rötrisk.
Gallring av ask kan påbörjas när träden nått 12 m övre höjd. Trots att ask skall gallras hårt bör gallringarna aldrig göras starkare än 20 % av grundytan för att undvika missfärgning av kärnan. Gallringsintervallen bör istället vara korta, av hänsyn till kronorna ungefär en tiondel av aktuell beståndsålder, men allt för svaga gallringar ger uppkomst till värdenedsättande mörk kärnved. Kvarvarande träd bör ha gott om kronutrymme. Då 6–8 m kvistfri stam erhållits inleds ljushuggning, varvid stamantalet reduceras så starkt att direkt ljus når marken.
Slutavverkning sker lämpligen vid 60–70 års ålder på de bästa boniteterna och 70–80 år på de sämsta. Medeltillväxten kulminerar när asken blivit 50–60 år. Antalet stammar bör i slutskedet vara 150–200 per hektar.
Kvaliteten på virket kan bli hög tack vare rakstammigheten. Vid behov beskärs grenarna eller hela plantan för att skapa en god stamform. (Se även blandskog.)
Virket är ett av de värdefullaste inhemska trädslagen. Splintveden är gulaktig eller lätt rödaktig. Kärnveden som uppkommer vid hög ålder är vitaktig till gråbrun. Veden är bandporig och årsringarna tydliga. Det är ett relatitvt tungt, hårt, och segt virke med goda hållfasthetsegenskaper och är vackert ådrat. Det är slagsegt och spjälkar inte så lätt som ek, är lätt att limma och har god spik- och skruvhållfasthet. Det används främst till möbler och golv samt till sport- och gymnastikredskap och tidigare till verktygsskaft, skidor, lansar, hillebarder och inom vagnmakeriet.
Asken Yggdrasil var i den nordiska mytologin asarnas boning och dess grenar ansågs bära upp världen. Av ask skapade enligt den fornnordiska mytologin Oden tillsammans med Höner och Lodur den förste mannen som han kallade just ”Ask”.
Skogsencyklopedin