system för att klassificera biotoper. Det har utarbetats av forskare vid SkogForsk, SLU och WWF, delvis för att underlätta samplanering av skogsbruk och naturvård. Systemet bygger på det faktum att olika arter är olika känsliga för störningar och att förekomsten i ett område därför beror på hur ofta störningar förekommer. ASIO utgår från skogsbranden som störning och hur ofta bränder förekommer:
A – ”Brandklass Aldrig” finns på blöt skogsmark, ofta med granskog och vitmossor i bottenskiktet. Brand har i stort sett aldrig förekommit. A-skog är hemvist för arter som kräver mycket lång kontinuitet och tillgång på gamla träd och död ved. Kalavverkning passar här inte alls. Många A-skogar bör lämnas helt opåverkade. Andra tål stegvisa, mjuka avverkningar med föryngring under tät skärm.
S – ”Brandklass Sällan” finns på fuktig skogsmark med mossor och bärris. Skogsbrand förekommer bara när klimatet varit extra torrt. S-skogens arter är delvis anpassade till störningar och mjuka skogsbruksmetoder kan tillåtas, dock inte i alla S-skogar.
I – ”Brandklass Ibland” finns på den normala skogsmarken. Skogen har brunnit med jämna mellanrum, kanske en gång per sekel. Arter med god spridningsförmåga och förmåga att snabbt etablera sig trivs här. Den biologiska mångfalden störs inte av skogsbruk med normala hänsynstaganden.
O – ”Brandklass Ofta” finns på torr och skarp skogsmark. Bränder förekommer några gånger per sekel. Här finns bara snabbetablerade arter. Normalt skogsbruk efterliknar de naturliga störningarna och kan bedrivas med normala hänsyn.
Skogsencyklopedin