en del av EU:s naturvårdsdirektiv för att tillsammans med fågeldirektivet reglera naturvårdsfrågorna inom EU. Syftet är att bevara arter och naturtyper som i ett europeiskt perspektiv betraktas som skyddsvärda. Vilka arter och naturtyper som ska skyddas har bestämts gemensamt av länderna inom EU. Av 231 naturtyper förekommer 88 i Sverige. Av över 1000 arter påträffas c:a 150 i landet. Direktivet kom till 1992 men började gälla i Sverige först 1995, dvs. året då Sverige gick med i EU.
Bland naturtyperna finns både sådana som i Sverige är ganska vanliga och mindre vanliga, bl.a. barrskogar, artrika gräsmarker, marina och limniska miljöer, fjäll och våtmarker.
De arter som finns upptagna i habitatdirektivets bilagor delas in i tre kategorier och tillhör bilagorna 2, 4 och 5. Arter vars livsmiljö ska skyddas tas upp på bilaga två. För dessa arter ska s.k. Natura 2000-områden utses. Arterna på bilaga 4 kräver strikt skydd, t.ex. fridlysning och de arter som finns på bilaga 5 ska skyddas mot exploatering.
Både fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet är införlivat i vår svenska lagstiftning, dvs i miljöbalken och de förordningar som lyder under denna.
Skogsencyklopedin