längre period (vår, sommar, vinter och höst) av året som kännetecknas av viss, enhetlig genomsnittstemperatur och viss därav följande utveckling av växtligheten. Årstidens karaktär beror på solens höjd på himlen.
Astronomiskt utgör årstiderna var sin kvartil av jordbanan runt solen. Jordaxelns lutning gör att solen bestrålar norra halvklotet kortare tid och från en lägre vinkel under vinterhalvårets dygn (då jordaxeln ”lutar ut” från solen) och omvänt under sommarhalvåret (då jordaxeln ”lutar inåt”). Höst och vår pekar axeln mer i jordens färdriktning och dygnen blir ungefär lika långa.
Årstiderna märks mer ju längre från ekvatorn man befinner sig. Vegetationen varierar dock mest inom den s.k. tempererade zonen. Eftersom årstiderna inte ser lika ut på olika platser, saknas en internationell definition. I Sverige brukar dock en sammanhängande period med högre medeltemperatur än +10 °C kallas sommar och den period då medeltemperaturen är under 0 °C kallas vinter. Perioderna däremellan kallas höst respektive vår. Den kalendariska årstidsindelningen brukar vara sommar under juni–augusti, höst under september–november, vinter under december–februari och vår under mars–maj.
Skogsencyklopedin