svampsjukdom på alm där trädets kärl blockeras vilket leder till att bladen vissnar och trädet dör. Även lundalm och vresalm angrips. Sjukdomen upptäcktes i Europa första gången i Nederländerna under första världskriget och dök sedan upp 1950 på Djurgården i Stockholm. Under 1960-talet spred den sig snabbt och bara i England dödades 25 miljoner almar. Almsjukan spred sig från Västeuropa till Nordamerika där en aggressivare ras utvecklades och återvände till Europa med almvirke. Under 1980-talet kom den aggressiva rasen till Sverige och många almar dödades. Bl.a. föröddes Örups almskog i Skåne. Såväl den ursprungliga som den aggressiva almsjukan finns fortfarande i landet.
Almsjuka orsakas av sporsäcksvampen Ophiostoma ulmi och den aggressivare arten O. novo–ulmi som överförs med almsplintborrar (Scolytus sp.) när de gnager efter näring i kronan eller lägger ägg under barken. Svampen sprids snabbt i almens kraftiga kärlsträngar och svampens hyfer täpper igen grenarnas ledningsbanor. Spridning mellan träd kan även ske via rotkontakter. De första symtomen är plötsligt vissnade grenar med gula blad här och där i en för övrigt grön krona. Skär man av en sådan gren finner man svarta prickar i yttersta årsringen. I längdsnitt ser man missfärgningen som streck. Angreppet sprider sig successivt till fler grenar och den aggressiva rasen dödar trädet på ett eller ett par år. Den ursprungliga rasen tar längre tid på sig för att döda trädet. Trädet kan överleva ett angrepp av den mindre aggressiva arten.
Man har provat en rad bekämpningsmedel, t.ex. fungicider och antagonistiska mikroorganismer, men dessa har inte visat sig vara effektiva. Värdefulla friska almar kan vaccineras med ett Verticillium-preparat, kallat Dutch-trig. Dock måste vaccinationen göras årligen. Spridning via rötterna kan möjligen förhindras genom att rotkontakterna grävs av eller med kemisk bekämpning. Angripna träd skall avverkas eller beskäras starkt och virket skall brännas. Avverkat almvirke skall behandlas (barkas) så att det inte blir yngelplats för almsplintborrar, vilka övervintrar som larver under barken. Jfr biotisk sjukdom, vissnesjuka.
Skogsencyklopedin