Skogsencyklopedin

åkermarksbeskogning

skogsodling åkermark, vanligen sådan som inte bedöms som lönsam för jordbruk.
Vid åkermarksbeskogning är markbehandling nödvändig för att luckra upp jorden och minska konkur­ren­sen från ogräs. Ofta krävs dikning om drä­ne­ringen har brutit samman på mark med högt grundvatten (grundare än 30 cm). Även tiltplöj­ning kan ha dräneringsfunktion. Om plogsulan är hård, är det lämpligt med en djupplöjning före planteringen. Markberedning bör vid vårplante­ring ske på hösten innan, och samma vår eller sommar vid höstplantering. På frostlänt och fuktig mark passar högläggning med grävskopa eller tilt­plöjning. På stenig mark används konventionell skogsmarkberedning. På mark med ringa rotogräs­vegetation (plantering direkt efter gröda) och på grov jord krävs ingen bearbetning, medan fin och tät jord luckras med helplöjning och harvning. På mark med mycket rotogräs och gräsbevuxen mark i trä­da och där jorden är grov räcker normalt en lätt harvning, medan fin och tät jord fordrar hel- eller tiltplöjning. Helplöjning kompletteras med harvning. Tiltplöjning på lermark kompletteras med sönderfräsning av tiltan strax innan plantering.
Åkermarksbeskogning innebär i praktiken endast plantering. Insådd från träd, oftast björk, i närheten av åkern kan ge gott resultat. Vid ma­skinplantering är det viktigt att markbe­red­ningen åstadkommer en lucker jordstruktur så att tilltryckning av plantan fungerar. Så gott som alla inhemska trädslag utom tall kan användas. Det finns en rad utländska och inhemska trädslag som lämpar sig för åkermarksbeskogning såsom doug­las-, kust- och sitkagran av lämpliga provenienser. Stora plantor behövs normalt, t.ex. barrotsplantor av gran och hö­ga täckrotsplantor av lövträd. Plantering tidigt på våren är bäst. Uppfrysningsmark vårplanteras alltid. Höstplantering kan ske på mark med grövre jord eller uppfrysningsfri styv lera. Manuell plantering lämpar sig på mindre och oregelbundna objekt och görs med vanliga skogsplanteringsredskap. Maskinell plantering med traktordraget plante­ringsred­skap lämpar sig på större och rektangulära objekt. Vid granplantering bidrar höga plantantal till höjd virkeskvalitet genom tillbakahållen ungdomstillväxt. Lövträdsplante­ringar måste skyddas mot viltbetning genom stängsling av stora ytor eller med plantrör på mindre ytor. Värdefulla trädslag (t.ex. ask, ek, fågelbär) kan planteras glest och kompletteras med ett större antal mindre värdefulla trädslag (självsådd eller planterad björk, lärk, lönn, asp, al). Mark med styv lera passar enbart ek och lind. Att åkermark ofta utgör frost­länta ståndorter, kan göra plantering av t.ex. ask, bok, ek och gran bekymmersam. Skärmställ­ning eller amträd bör användas på frost­länta marker, t.ex. al över ask, lärk över gran, björk eller tall över douglas-, sitka- eller kustgran (jfr blandskog).
P.g.a. de långa tidsperspektiv skogsbruket rör sig med in­nebär beskogning en dramatisk förändring av markanvändandningen, en ny biotop uppstår, jordmånsbildning och kemiska markpro­cesser ändras, landskapsbilden förändras.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb