(1889–1974) geograf och professor vid Stockholms högskola 1929–1950, ambassadör i Oslo 1950–1956. Hans verksamhet avsåg såväl frågor inom fysisk geografi som kulturgeografi. Han disputerade 1915 vid Stockholms högskola på en doktorsavhandling om Ragundasjön. Han blev samma år docent i geografi vid Stockholms högskola och 1920 docent i geografi vid Uppsala universitet. Särskilt har han utfört glaciologiska forskningar (expeditioner på 1930-talet till Spetsbergen, Island och Grönland). Han har gjort organisatoriska insatser inom internationell geografisk forskning (initiativtagare till norsk-brittisk-svenska expeditionen till Antarktis 1949–1952). Bland hans övriga arbeten märks Geomorphological studies in Norway (1919), flera studier över norska glaciärer med mera, dels andra antropogeografiska ämnen, särskilt Italiens och italienska Libyens kulturgeografi. Ahlmann informerade tidigt om alarmerande klimatförändringar inom polarregionerna, som han trodde skulle komma att påverka hela världen genom kraftig höjning av havsytan. Han invaldes 1939 i Kungliga vetenskapsakademien.
Skogsencyklopedin